Medan inte så lite av den gotländska debatten ägnas åt en konflikt mellan stad och land, så finns det andra som siar om hur hela Gotland riskerar att med en tilltagande urbanisering bli en perifer avfolkningsbygd utan framtid. Den imagemedvetne ekonomigurun Kjell A. Nordströms framträdande på Nordic Business Forum refereras av Veckans Affärer. Nordström menade bland annat att världen inom 30 år kommer att domineras av 600 superstäder som står för nästan all ekonomisk aktivitet, med 80 procent av världens befolkning och upp till 95 procent av BNP. Stockholm kommer att växa till 5 miljoner invånare. Och resten av Sverige?
– Vi kallar detta för skräpyta. Det är till exempel Värmland och Gotland som är typiska fall av skräpyta. Där finns ingen ekonomisk aktivitet, inga universitet, ingen underhållning, ingen shopping, ingenting, bara träd.
– Och om du åker dit, kommer du att hitta tre alkoholister, några barn, och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla andra har stuckit. Och du finner dem i ställen som stortorget i Avesta. Jag säger inte att det är bra. Men jag säger inte att det är dåligt heller. Det enda jag säger är: vänj er vid detta.
I en intervju i dagens GA kan man väl säga att Kjell A. Nordström får en möjlighet att nyansera sig och komplettera de delar som Veckans Affärer bröt ut ur hans anförande i dagens GA. Framtiden ter sig inte helt nattsvart, men han tecknar fortfarande en bild där Gotlands främsta framtida ekonomiska funktion tycks vara som attraktivt rekreationsområde och mötesplats för människor som egentligen hör hemma i snabbväxande Storstockholm.
Pikant nog är Kjell A. Nordström styrelseordförande för Romateatern, en verksamhet vars sommaraktiviteter passar väl in den förutsägelse han gör om framtiden. Skådespel huvudsakligen av och för människor som vanligen har sin hemvist någon annanstans. Men samtidigt bidragande till en viss utveckling här på ön.
Det Kjell A. Nordström gör är att anta att pågående utveckling fortsätter och accelererar. I viss utsträckning kan man därmed säga att förutsägelserna redan delvis besannats. Och inte bara på den gotländska landbygden. Det är många hus på landet som ligger mörka den här tiden på året, men det gäller för all del också många bostäder i Visby. Inte minst i innerstaden. En betydande (och växande) del av inkomsterna för Gotlands fasta befolkning, kommer från besökare från den snabbväxande metropolen på andra sidan havet. Och hittills har det inte inneburit att Gotlands befolkning börjat växa, trots att Sveriges befolkning vuxit snabbt på senare år. Men att Gotlands håller ställningarna skulle många räkna som en framgång. Inte minst verkliga avfolkningsbygder som Norrlands inland.
Jag tror inte att man ska betrakta den skisserade utvecklingen som oundviklig, utan som en informerad spådom spetsad för att väcka både åhörare och uppmärksamhet. Men det hindrar ju inte att vi har all anledning att ta till oss att det väntar ännu större utmaningar både för landsbygden och för mindre städer. Vi behöver bättre kommunikationer. Vi behöver analysera vad vi kan göra för att skapa tillfällen för utveckling och röja bland de hinder som faktiskt är skapade just för att stoppa förändring. Vi riskerar att dras ner av det som skulle skydda oss, som en riddare i rustning som ramlat ner i vallgraven. Och då kan Gotland verkligen reduceras till en begivenhet för utsocknes.
Och vad ska hända med den gotländska konflikten mellan stad och land? Förhoppningsvis kan det gagna samförståndet om det finns en insikt om att den globala trenden mot storskalig urbanisering placerar oss i samma allmogebåt.