På en punkt har jag ett grundmurat förtroende för sverigedemokraten Kaj Lundmark, som tillsammans med partikamraten Björn Ljung avsagt sig sina platser i regionfullmäktige. Jag trodde helt och fullt på honom när han till helagotland.se i går svarade på om det inte var ett svek mot väljarna att lämna:
– Samtidigt sviker vi också väljarna genom att sitta kvar utan engagemanget och drivkraften. Jag är inte politiker, jag är en handelsman. Och nu får det vara som det är, det här beslutet känns lättande och befriande.
Lättnad och befrielse är nog verkligen vad han känner. Kaj Lundmark har aldrig varit bekväm i rollen som ledande företrädare för Sverigedemokraterna – ett uppdrag som han liksom halkade in på. Lägsta möjliga profil och minimera kontroverserna, verkar ha varit hans agenda i och utanför fullmäktige. En passivitet som han ursäktat med att ett oerfaret parti med oerfarna företrädare måste ”se och lära”. Men om han ska sammanfatta sina lärdomar så tror jag att de huvudsakligen består i att det är ”lättande och befriande” att inte behöva ”se och lära” längre.
Så vad händer nu? Det är i skrivande stund oklart. SD har tre platser i fullmäktige men bara en ledamot: Eva Pettersson, som nyligen blev ledamot och klev in i fullmäktige, enbart för att någon skrivit hennes namn på en valsedel. De två tomma stolarna lär antingen fortsätta stå tomma, eller också fylls de av personer som också fått sina namn kritade på en valsedel.
Ska man utgå från opinionsmätningar på riksplanet så kan Sverigedemokraterna få ännu fler mandat i fullmäktige att missköta efter nästa val. Men jag är inte säker på att det blir så. Det är en tilltagande trend att medborgare tar möjligheten att rösta olika i riksdagsvalet och lokalvalet. Och jag undrar om inte väljarna på Gotland förstått budskapet att en röst på Sverigedemokraterna i regionvalet är väldigt bortkastad.
För somliga kan det säkert vara lockande att proteströsta på ett parti som är i konflikt med de etablerade partierna. Ett parti som kan ”röra om i grytan”. Men hur kul är det när de valda företrädarna sedan sitter som möss i ett hörn utan att ge ett pip ifrån sig?