I gårdagens huvudledare – "Har länsstyrelsen beställt respass för stenindustrin?" – skrev jag om kritiken mot länsstyrelsen för hur den arbetat med förslaget till fler och utökade Natura 2000-områden. Förändringar som kan innebära helt avgörande inskränkningar i stenindustrins framtidsmöjligheter, men som även påverkar många andra markägare med mer blygsamma och mindre miljöpåverkande planer.
Från ett håll har det dock inte hörts så mycket. Partipolitiken har inte haft så mycket att säga om Natura 2000-planerna. Men det beror tydligen inte på att det inte finns några invändningar.
Landshövding Cecilia Schelin Seidegård skrev i sin senaste krönika om ett möte som ägde rum i början av förra veckan. Ett dialogmöte till vilket länsstyrelsen bjudit in ledande politiker från regionstyrelse och nämnder. Landshövdingen skriver att:
"Hela länsstyrelsens ledning deltog och vi berättade om länsstyrelseinstruktionen och regleringsbrevet som styr oss samt om vår verksamhet. Efter det hade vi en spänstig diskussion om stora och små frågor. Några hettade det till om, till exempel aktuella Natura 2000-förslagen. Vi har ju ett uppdrag från regeringen att förslå nya Natura 2000-områden gällande vissa naturtypen såsom karsthällmarker. Vissa av dessa naturtyper överlappar med områden där det finns stora intressen för kalkindustrin. Så visst finns det intressekonflikter!"
Denna hetta hade jag velat känna. Landshövdingen blir inte mer utförlig än så, men jag hade ju gärna hört vad den består i, den kritik som tagit så liten plats i det offentliga rummet. Jag hade också gärna vetat vilka som står för den.
Ska man behöva ge sig till tåls till när regionstyrelsen ska yttra sig officiellt om länsstyrelsens Natura 2000-förslag?
Regionrådet Stefaan De Maecker (MP) är sannolikt inte en av länsstyrelsens kritiker i partipolitiken. Han bloggade i onsdags i frågan och verkar uppskatta hur nya Natura 2000-områden kan omöjliggöra Nordkalks planer på brytning vid Bunge Ducker. Det är således inte bara Cementas framtidsplaner som länsstyrelsen försöker grusa.
Men De Maecker bekräftar samtidigt bilden av att det finns omfattande kritik mot länsstyrelsens Natura 2000-förslag i regionstyrelsen, när han skriver:
"Allt pekar på att flertalet i Regionstyrelsen kommer att slå ett slag för möjligheterna att bryta kalk i Ojnareskogen igen när vi ska yttra oss om Natura 2000-förslaget."
Det är naturligtvis bra med goda relationer mellan regionledningen och länsstyrelsen. Men det är en relation som främst måste bygga på att man har respekt för att uppdragen skiljer sig åt. Inte på självcensur och återhållsamhet i kritiken mot förslag man inte tycker är bra.