Inför Nordegren & Epstein i Sveriges Radios P1 i går undrade de båda programledarna varför inrikesminister Anders Ygeman verkar så mycket mer statsmannamässig och säker än sin blyga och trevande chef Stefan Löfven. Expressens Britta Svensson var ännu fränare i sin kritik. ”Vem leder egentligen Sverige?” frågade hon i sin kolumn på nyhetsplats i gårdagens tidning, där hon också skrev:
”Tänk tanken att Olof Palme i samma situation skulle ha låtit inrikesminister Eric Holmqvist säga detta. Eller Göran Persson lagt bördan på Jörgen Andersson eller Lars-Erik Lövdén.
Det är direkt skrämmande med den eskalering av feghet och undvikande av ansvar som sprider sig bland dem som borde styra Sverige. Samtidigt som rädslan och osäkerheten om vad som händer i Sverige växer.”
Sverige håller sig med en femgradig skala över hur allvarligt terrorhotet är mot Sverige. För första gången någonsin sedan skalan infördes befinner vi oss nu i läge 4. Samtidigt drabbas statsministern av en tilltagande kritik över hur han valt att hantera (eller inte hantera) situationen, när han exempelvis låter inrikesministern hantera frågor som han rimligen borde ha insett faller på statsministerns lott.
Kanske kan gårdagens presskonferens, där han valde att själv berätta om hur regeringen avser att adressera terrorhotet, ta udden av den värsta kritiken mot hans person. Thomas Nordegren och Louise Epstein verkade åtminstone låta sig bevekas av att Löfven nu kliver fram och lånar ledartröjan.
Sverige har varit naivt, menade Löfven under gårdagens presskonferens. Till viss del har det varit så. Naivt inför risken som hemvändande jihadister innebär. Jag erinrar mig bland annat Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism, där de skulle inkluderas och välkomnas tillbaka till det anständiga civilsamhället med jobb och bostad.
Jag erinrar mig också hur svenska staten bidragsvägen hjälpt till att bygga upp och finansiera organisationer med en agenda som borde ha dämpat den allmänna välviljan
Sverige har också visat en anmärkningsvärd flathet och senfärdighet inför missbruket av svenska pass. Och det dröjde väldigt länge innan gränskontroller infördes, trots att det var uppenbart att Schengenområdets yttre gräns hade rämnat och asylsökande och andra reste genom Europa, från land till land, utan pass eller andra identitetshandlingar.
Regeringen bjuder nu in de borgerliga partierna och Vänsterpartiet till samtal om vad Sverige kan göra för att möta hotet från terrorister. Det finns mycket som behöver göras, både på kort och på lång sikt. På agendan finns redan förslag från regeringen om att utöka möjligheterna att övervaka krypterad kommunikation, exempelvis via Skype. Andra förslag gäller kameraövervakning och kontroll av biometrisk data (fingeravtryck med mera) i pass inom Schengenområdet.
Det är viktiga frågor och alla inbjudna partier lär hörsamma inbjudan i en positiv anda. Samtidigt är det viktigt att integritetsfrågor med mera inte överges eller glöms bort i den allmänna upphetsningen över det akuta läget.