Region Gotland byggde kongresshallen på en tomt som andra aktörer bara kan drömma om. En stor koloss omgiven av havet, Almedalen, innerstaden och hamnen.
Man byggde den dessutom med stora subventioner från staten och EU.
Ändå är den en dålig affär för Regionens ägarbolag. Affären har blivit något mindre dålig, ju mer omsättningen i kongresshallen stiger. Men bra har den aldrig blivit. Ägarbolaget behöver varje år sjusiffriga tillskott från Region Gotland.
Hyran i Kongresshallen och Kallis har varit omsättningsbaserad (8 respektive 6 procent). I april 2013 skrev jag:
”Att döma av NT Managements omsättningssiffror så måste omsättningen tredubblas för att det kommunala aktiebolaget ska få så stora hyresintäkter att det inte behövs några extrapengar från Region Gotland.”
Behovet av tillskott har krympt, men är fortfarande avsevärt.
Kongresshallen kostade över 200 miljoner kronor. Men trots läget och trots alla pengar så värderades den i fjol till 26 miljoner.
Kongresshallen har tappat värde fortare än en bil. Vilket måste vara något av ett unikum i fastighetsbranschen.
Så ja, jag är djupt skeptisk till den här typen av ”investeringar”, som kräver att man räknar in en massa sidoeffekter för att kalkylen ska bli ”lönsam”.
Men nu står ju kongresshallen där. På något sätt måste den förvaltas. Ägarbolagets ordförande Bo Björkman berättade i lördagens GA att avtalet med operatören NT Management AB ska sägas upp.
Utmärkt! Gör det!
I juni i fjol, när Bo Björkman precis hade tillträtt som ordförande i ägarbolaget, skrev jag:
”Men borde det inte snart vara läge att försöka göra en ny upphandling av driften? Liksom Bo Björkman har jag inga synpunkter på att det bolag som sköter driften av kongresshallen har gjort vinst. Det är bra om verksamheten fungerar väl och genererar ett överskott. Men det vore ju också bra om en ny upphandling kunde minska behovet av årliga bidrag från skattebetalarna.”
När driften av kongresshallen skulle handlas upp så var kommunens förhandlingsposition usel. Ingen budgivare lockades till en början. Ingen alls.
Därför ser hyresavtalen ut som de gör i dag. Därför byggdes överhuvudtaget Kallis åt den operatör som man till slut lyckades komma överens med, som extra grädde på ett mos som annars tedde sig för oaptitlig och svårsväljt.
Men det ursprungliga avtalet har ju för länge sedan löpt ut och förutsättningarna är verkligen, som Bo Björkman säger, annorlunda i dag än då avtalet ingicks. Då stod man inför att under vanskliga former etablera en ny verksamhet vars kommersiella gångbarhet var djupt osäker. Nu huserar kongresshallen en etablerad verksamhet.
Självklart behövs ett nytt avtal. Ett avtal som medger att operatören fortfarande gör en bra affär, men som är mer fördelaktigt för skattebetalarna. Eller åtminstone mindre ofördelaktigt. Man måste sätta realistiska mål.
Och vem vet. Med ett nytt hyresavtal så kanske kongresshallen kan kalkyleras som värd något mer än en åttondel av investeringen.