Först blev jag ju väldigt förvånad när jag läste vad hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Stefaan De Maecker (MP) sade efter sammanträdet i nämnden:
– Det kommer att vara en rysare om vi kommer att klara budgeten eller inte men det går åt rätt håll.
Vaba? Råder det tvivel om detta? Har det förväntade underskottet på 80 miljoner plötsligt och oväntat försvunnit?
Men jag läste naturligtvis för slarvigt och utan att överväga ordens exakta innebörd. Stefaan de Maecker har ju rätt. Hälso- och sjukvårdsnämnden är en rysare. I skräckfilmer vet man ju att det kommer att gå åt pipsvängen. Rysarens själva tjusning – som jag själv för övrigt är oförmögen att uppskatta – är väl dem kittlande rädslan som ska levereras. Frågan är bara hur illa det kommer att gå. Om det går åt rätt håll just nu innebär det bara att man bygger upp läget för en ny twist i händelseutvecklingen så att man får anledningen att hålla för ögonen och dra efter andan på nytt. Eller skrika ut sin fasa. Som nu, då hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande hänger från nästa klippkant i Transsylvanien, i en skräckinjagande ravin långt nedanför budgeten. Är det illa nog redan, eller kommer det att bli ännu hemskare? Lyckas han klösa sig kvar eller faller han ännu djupare, till en ny krets i helvetet?
Om Stefaan De Maecker hade påstått att nämndens vidare öden är en thriller, då hade jag däremot tvingats göra invändningar. Inför en bra thriller sitter man som på nålar, genuint osäker på utgången. Blir det ett lyckligt slut? Ett slut öppet för tolkningar och gissningar? Eller slutar det faktiskt illa för huvudpersonerna? Ovissheten är poängen.
Men ingen är väl oviss inför hur det kommer att gå med hälso- och sjukvårdsnämndens budget. Resultatet för året kommer att bära skräckfilmens blodröda färg. Det återstår "bara" att se hur stora siffror är. Och hur många de är. Åtta? Eller nio?