Jaha ja. Så har det hänt. Inte hos det mest ansedda opinionsinstitutet, utan hos Sentio. Men ändå. Sverigedemokraterna näst största parti med 23,3 procent. Moderaterna backar till 20,8.
På ett plan är det svårt att förstå. På ett annat, inte alls.
Jag tycker SD är uppenbara charlataner och kan inte begripa hur nästan en fjärdedel av väljarkåren anser att de är värda något förtroende.
Men å andra sidan kan jag mycket väl inse att det finns många som inte vill rösta på något av de etablerade partierna.
Genom Svenska Dagbladets Per Gudmundsson hittar jag fram till senaste numret av Statsvetenskaplig tidskrift, där Karl Loxbo skriver om det senaste valresultatet. Loxbo är docent i statsvetenskap vid Linnéuniversitet i Växjö och konstaterar att ”konflikter om invandrings/migrations/integrationspolitiken helt har upphört efter 2006”. Därmed lämnades fältet fritt i Sverigedemokraternas favoritfråga.
Det är märkligt. Sveriges partier har triangulerat och lagt sig intill varandra i viktiga frågor för att kapa åt sig varandras väljare. Men när det dyker upp ett invandringsbesatt missnöjesparti, då väljer de etablerade partierna att hålla ihop och lägga sig så långt bort från SD som möjligt.
På så sätt har Sverigedemokraterna fått bästa möjliga villkor. Borde inte de etablerade partierna ha insett detta?
Vart skulle de väljare vända sig, som är genuint bekymrade över migrationspolitiken och den bristande integrationen? Det är synd att det blir SD för många, eftersom SD saknar andra svar än stängda gränser, men det är inte så konstigt att man egentligen bör bli förvånad.
Några av allianspartierna har börjat bryta upp totalkoalitionen och har lanserat egna förslag som adresserar väljarnas oro i migrations- och integrationsfrågor. Men det kommer att ta tid att bygga upp ett nytt förtroende och det är inte givet att förlorade väljare återvänder inom kort (eller överhuvudtaget).
Karl Loxbo har ännu ett exempel där de andra partierna spelat Sverigedemokraterna i händerna. Decemberöverenskommelsen. Den överenskommelse som går ut på att Alliansen ska hjälpa en rödgrön minoritetsregering att vinna budgetvoteringar. När väljarna upplever att partierna håller varandra om ryggen, istället för att ta konflikter, så är det troligt att fler väljer SD. Och Decemberöverenskommelsen är ju tänkt att gälla till 2022, vilket yttrar fördystrar möjligheterna att vända SD:s starka utveckling.
Anna Kinberg Batra leder Alliansens största parti. Nu testas hennes ledaregenskaper. Är hon ärlig nog mot sig själv för att se hur dagens situation har uppstått och är hon stark nog att göra någonting åt det?