Gotland har Sveriges billigaste kollektivtrafik. Jo, det beror på hur man räknar, så klart. Och det beror på vems kostnader det är man bekymrar sig för.
Men om man jämför det resenärerna betalar med kollektivtrafikens verkliga kostnader, så finns det ingen region där resenärerna betalar en lägre andel än på Gotland. 22,2 procent, enligt senaste rapporten från Trafikanalys. Så ur skattebetalarnas synpunkt så är Gotlands kollektivtrafik definitivt INTE den billigaste.
Jag har ingen bra förklaring till varför antalet resor med kollektivtrafiken minskat på Gotland, medan de ökar i landet som helhet.
Men jag har en förklaring till varför kollektivtrafikens villkor är vanskliga på ön.
Kollektivtrafik funkar som bäst när befolkningstätheten är hög och resenärerna många. Det är ingen slump att regionerna med Stockholm, Göteborg och Malmö toppar statistiken över var invånarna är flitigast att åka kollektivt.
På Gotland är befolkningstätheten låg och utanför Visby är befolkningen dessutom väldigt utspridd. Det är ur många synvinklar bra för Gotland – många önskar nog att befolkningen var ännu mer utspridd än den är – men det gör det svårt att bedriva kollektivtrafik. Underlaget sviktar, det är svårt att tillhandahålla en rimlig turtäthet och linjetäthet, och att köra tomma bussar gör ju inget för miljön. Tvärt om.
När det gäller kollektivtrafiken på Gotland så behövs det nya idéer. En sådan idé man prövat, som nämns i gårdagens nyhetsartikel i GA, är att man låter resenärer beställa resor vid behov för att ersätta turer på mycket få resenärer.
Själv har jag funderat på om man inte skulle kunna skapa ett IT-stött system där gotlänningarna kan åka kollektivt med varandra. IT-organiserad samåkning där man delar kostnaderna för transporterna. Gotland är landets biltätaste region, trots att medelinkomsten är lägre än i alla andra regioner.
Ett problem är att gränsen mellan privatbilism och yrkestrafik blir suddigare. Men på landsbygden måste det väl finnas utrymme för att folk kan hjälpas åt, för att lösa gemensamma problem med metoder som är avpassade för landsbygdens villkor.
Jag har för övrigt haft en liknande idé när det gäller ett annat område där kollektivtrafiken inte är den bästa. Till och från Oskarshamnsfärjan. Det är mycket vanligare att man reser utan bil på Nynäshamnslinjen. På båten till Oskarshamn sitter ett stort antal resenärer som oundvikligen har samma avresetid mot nästa resmål. Borde det inte finnas förutsättningar för samåkning även här, för de som är hugade? Så att man liksom underifrån löser de kollektivtrafikproblem som stat, regioner och kommuner inte förmått lösa?