Norge dominerar längdskidåkningen. Det är en bedrift som inte framstår som mindre remarkabel när man beaktar att hela jämra laget tycks lida av astma. Hur skulle de inte kunna äga i vinter-paralympics om astmatiker fick en egen klass där!
Skämt åsido. Den norska dominansen – och de utstuderade och statsunderstödda metoder man uppnår denna dominans med – är tyvärr inte de enda skälen till att jag ser fram emot stundande vinter-OS med ovanligt lite entusiasm och intresse. Jag brukade älska OS, men det systematiska ryska fusket under det OS som tyvärr ägde rum i Sotji 2014 har devalverat spelen för lång tid framöver. Det gör nu även den cirkus som omger ryska idrottares eventuella deltagande. Liksom avslöjanden kring utbredd doping, även bland ännu icke avslöjade idrottare. Tidigare bland annat från Uppdrag granskning. Och i går från Sunday Times, som skrev om hur 50 skidåkare som snart ska tävla i Sydkorea testats med onormala blodvärden som tyder på icke avslöjat fusk. Detta enligt oberoende experter som fått tillgång till en databas med över 10 000 registrerade blodvärden.
Har idrotten blivit smutsigare? Jag tror väl egentligen inte att fusket är mer utbrett nu än för tio, tjugo eller trettio år sedan. Snarare tvärt om. Men även om möjligheterna att bekämpa dopingen har ökat, så har mitt tålamod definitivt minskat med den doping som fortfarande existerar. Speciellt när det framstår som att man kan påvisa fusk utan att de fuskande idrottarna stoppas. Eller när hela landslag systematiskt balanserar på gränsen till det otillåtna.
Men mitt minskade intresse för just OS beror också på den korrumperade olympiska rörelsen.
Längdskidor. Skidskytte. Alpint. Backhoppning. De har alla världscuper där hela eliten möts kontinuerligt under säsongen. Men sedan kommer en "speciell" tävling. Tilldelad en ort i en ovärdig process. Ofta arrangerad med ett stort nationellt hävdelsebehov. Det är samma personer som vanligt som tävlar, men det är meningen att jag just då ska bry mig extra mycket.
Jag har slutat förstå varför.
Kanske bleknar mina antipatier när tävlingarna väl kommer igång. Gamla vanor sitter djupt. Men jag ska göra mitt bästa för att tilldela OS-tävlingarna det intresse de förtjänar.