Ibland funderar jag över karriärerna som aldrig blev av. Andra vägar som jag kunde ha valt. Borde jag inte ha blivit ingenjör, och låtit mig uppslukas av någon verksamhet där man på vetenskaplig grund kan slå fast vad som är rätt och fel? En verksamhet där man skapar eller undersöker något handfast?
Vid andra tillfällen, när världen tycks för gråskalig, önskar jag att jag hade läst juridik. Tänk att ur grådasket av argument, för den ena eller andra ståndpunkten, kunna filtrera en tydlig bild av vad lagen säger.
Å andra sidan tycks det mig, när jag känner mig cynisk, som att även juridiken ofta snarare handlar om att tillverka än att upptäcka en sanning. Och resultatet är inte givet. Olika jurister kommer till olika ståndpunkter. Resultatet är inte förutsägbart.
Jag vet inte hur det kommer att gå med Hans Klintboms överklagande av regiondirektören Jan Björinges uppsägning. Och juristernas kommentarer i fredagens GA ger ju inte någon glasklar vägledning.
Men om jag ska försöka använda mitt sunda förnuft – det ska inte förnekas att det kan leda vilse i sådana här frågor – så tycks det ju uppenbart att något har gått snett när regionstyrelsen tvingas fatta beslut om en uppsägning som redan har verkställts. Speciellt som det rör Regionens högsta tjänsteman.
Man tog nästan två år på sig för att rekrytera Jan Björinge. Varför var det så förbannat bråttom att göra sig av med honom, att man tjuvkopplade hela processen och hoppade över att demokratiskt förankra beslutet? Ingen aning. Eftersom man fortfarande inte kommit med rimlig förklaring till att han överhuvudtaget sades upp. Annat än halvkvädna antydningar om att det finns något man inte vill yppa för Jan Björinges skull. Vilket i sammanhanget framstår som en hänsynsfullhet som totalt brister i trovärdighet. Det är ju inte precis omsorg om Björinge som präglat processens övriga delar.
På grund av avtalets konstruktion var det förhållandevis ”billigt” att säga upp Jan Björinge. Sex månadslöner. Låt vara sex höga månadslöner.
Men jag känner i märgen i mina juridiskt oskolade ben att det kommer att bli dyrare än så. Genvägarna som togs vid uppsägningen kommer att kosta. Om uppsägningen hävs så kommer givetvis Jan Björinge inte att återgå till arbetet. Men det är mycket möjligt att han återkommer till lönerullorna.
Det sätt som regiondirektören sparkades på kommer också att hemsöka rekryteringsprocessen när han ska ersättas. Det blir svårare att rekrytera en eftertraktad kraft, och vem det än blir så lär den ställa krav. Både på tydlighet i uppdraget och större ekonomisk trygghet.
För övrigt så tycker jag att Hans Klintboms motiv ifrågasatts på ett beklämmande sätt av företrädare för den rödgröna majoriteten. Med tanke på de former under vilka de har rekryterat och avpolletterat Jan Björinge, så borde de visa större ödmjukhet inför de som gör invändningar.