Det är lätt att få intrycket att Sveriges utrikespolitik består i att – antingen på plats eller från Stockholm – berätta för världen hur den borde bete sig. Visst, det är befogat att kritik och påtryckningar utgör en del av vårt umgänge med resten av världen. Men om detta ständigt är attityden – att i alla lägen påpeka den andres fel och skröpligheter och framhålla Sverige som ett moraliskt och mänskligt föredöme – då gör man sig ju snart omöjlig. Vilket utrikesminister Margot Wallström har haft skäl att notera. Och syftet med Sveriges utrikespolitik är väl inte att – land för land – alienera hela världen? Åtminstone en stor del av uppgiften för utrikespolitiken måste vara att värna svenska intressen.
Ett sätt att värna svenska intressen är att upprätthålla diplomatiska förbindelser och hålla dörrar öppna för svenskt näringsliv och svenska produkter. Kvinnorna i den svenska delegationen till Iran bar slöja över håret, däribland EU- och handelsminister Ann Linde (S). För detta har regeringen sedan dess fått utstå en massiv kritik, både från höger och vänster. Hur kan en regering som kallar sig själv för feministisk ha statsråd som accepterar att bära slöja när de besöker Iran?
Tja, när man besöker andra länder, även som minister, så måste man respektera lagstiftningen på platsen man besöker.
Jag tycker inte att regeringen förtjänar kritik, när den för en gångs skull begriper att utrikespolitik inte är synonymt med uppsträckningspolitik. Syftet är inte att vid varje givet tillfälle förmana vår omvärld.
Den svenska delegationen kunde ha valt en annan väg.
Den kunde ha ställt till en scen genom att demonstrativt rycka av sina slöjor. Men det hade ju förstört absolut hela syftet med besöket i Iran.
Man hade kunnat skicka en hundra procent manlig delegation, för att ingen svensk kvinna skulle tvingas bära slöja. Det hade de iranska värdarna säkert varit helt nöjda med. Men hade inte det varit ännu värre, när vi vill förbättra kvinnors ställning i världen?
Kanske kunde man ha markerat missnöje med slöjtvånget, genom att bära slöjor med typ... ett hårefterliknande mönster. Eller Ann Linde kunde kanske ha rakat av sig allt hår? Men diplomatiska besök handlar ju som sagt inte om att genera värden.
Till sist finns naturligtvis alternativet att säga att vi inte vill ha någon kontakt eller handel med delar av världen som inte omfattar vår värdegrund. Men jag tror inte att det skulle göra världen bättre. Och Sverige skulle absolut bli fattigare.