Rubriken ovan återanvänder jag från en ledare för drygt två veckor sedan, om valberedningens förslag till språkrör. Men Miljöpartiet gillar ju återvändning så det har säkert inget emot att samma fyra ord får beskriva även Stefan Löfvens regeringsombildning.
Detta är en sparsamhet som den rödgröna regeringen inte alls visar. I förväg tippades allmänt att Stefan Löfven skulle reducera antalet ministrar i den statsrådsrikaste regering som Sverige har skådat. Men alls icke så. Stefan Löfven ersätter tre förtidspensionerade ministrar med tre nya, och dessutom förändrar han ministrarnas ansvarsområden så att de överlappar varandra än mer än tidigare.
Exempelvis får nya språkröret Isabella Lövin, förutom sina gamla områden (främst biståndet) nu även ansvar för klimatfrågorna. Borde inte de hanteras av nya miljöministern Karolina Skog? Inte ens de båda ministrarna verkar klara över vem av dem som ska ha ansvar för vad. Karolina Skog sade under gårdagen:
– Jag och Isabella kommer jobba väldigt nära varandra. Den exakta fördelningen mellan oss måste vi sätta oss ner och diskutera.
Det är en diskussion som lär fortsätta kontinuerligt under hela mandatperioden.
Utbildningsdepartementet ska även i framtiden ha tre ministrar. Och ansvaret för migrations- och integrationsfrågorna landar någonstans mellan Morgan Johansson (arbetsmarknads- och etableringsminister), Ylva Johansson (arbetsmarknads- och etableringsminister) och Ibrahim Baylan som förutom ansvaret för energifrågorna nu även ska fungera som samordningsminister och ansvarig för utvecklingen i fattiga och utsatta områden.
Utöver dessa tre har vi Mikael Damberg (näringsminister) som får det nya ansvaret för att skapa "nya enkla jobb". Låt mig gissa att Ibrahim Baylans nya uppgift som samordningsminister inte är ett av dessa "nya enkla jobb".
Om det finns något i den nya laguppställningen så kan göra Stefan Löfvens jobb lite enklare så är det att de två nya miljöpartisterna har en solid bakgrund av maktutövning inom kommunalpolitiken. Peter Eriksson från Kalix och Karolina Skog från Malmö. Därmed vet de bland annat något om spelreglerna inom en koalition.
Men å andra sidan beskrivs Peter Eriksson som väldigt envis och inriktad på att Miljöpartiet ska få genomslag för sin politik. Och som bostadsminister har han fått ett uppdrag där både förväntningar och krav är högt uppskruvade och behovet av åtgärder är mycket större än den politiska viljan till förändring av den rödgröna politiken.