”Rysskräck” är ett förklenande omdöme som många debattörer älskar att ta till. Det ska framställas som lite löjligt om man oroar sig för Sveriges bristande försvarsförmåga och det säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet.
I går berättade flera svenska medier om en rapport från den oberoende amerikanska tankesmedjan Cepa (Center for European Policy Analysis). Den beskriver hur Ryssland övat 33 000 soldater på att invadera Gotland, Åland, Bornholm och norra Norge. Detta inför en tänkt situation där Ryssland behöver ”övertyga” andra länder om att inte blanda sig i en konflikt mellan Ryssland och de baltiska staterna.
Om Ryssland förbereder sig för att invadera är det väl inte orimligt att Sverige förbereder sig på att försvara sig? Ja, jag skulle vilja gå längre och hävda att det är absolut nödvändigt för att uppnå stabilitet och säkerhet i Östersjöområdet. Sveriges oförmåga verkar destabiliserande i närområdet. Vilket inte bara påverkar vår säkerhet utan även grannländernas och i synnerhet Baltikums. Starkare svensk försvarsförmåga ligger alltså inte bara i vårt eget intresse. Att höja Sveriges ambitionsnivå vore en solidaritetshandling gentemot Estland, Lettland och Litauen som delar landgräns med Ryssland och har stora ryska minoriteter bland sina invånare.
Det föreligger ingen överhängande fara för att Ryssland i en nära framtid går från övning till handling. Men försvarsförmåga tar lång tid att bygga upp och krigen i Ukraina och Georgien visar att vi behöver förbereda sig för det värsta, så att vi därigenom kan bidra till att förhindra att det inträffar. Det är INTE läge att förlita sig på Rysslands goda vilja, försiktighet och återhållsamhet.
Försvarsfrågorna har sin egen stora debattarena i form av Folk och försvars årligen återkommande konferens i Sälen. Men jag hoppas att försvaret blir en stor och angelägen fråga även nästa vecka, då Almedalen utsätts för en mer godartad invasion.