Vad är skolan till för? När svenska elever sladdar i de internationella jämförande Pisaundersökningarna som bedömer kunskaper och färdigheter så kan man ju tycka att lärandet borde vara det som är allra mest i fokus. Men så ser det inte alltid ut i svensk skoldebatt och det finns definitivt en skillnad i synen på skolan, mellan de politiska blocken.
Den gotländska skoldebatten, i den mån den finns, handlar tyvärr alltför sällan om lärandet, och alltför ofta om skolmat eller enskilda skolors vara eller inte vara. Men det finns tillfällen då det bränner till. Som det nu gjort på Facebook, i ett meningsutbyte mellan två lokala skolpolitiker.
Meit Fohlin (S), som är första vice ordförande i barn- och utbildningsnämnden, började med att länka till en debattartikel i Dagens Nyheter, med kommentaren:
”Om skolhets och varför PISA är skit samma.”
Försiktigt uttryck så är det ju ett rätt uppseendeväckande uttalande, med tanke på Meit Fohlins position. Det tyckte även Peter Wennblad (M), som också sitter i barn- och utbildningsnämnden. Så han svarade:
”PISA mäter kunskapsnivån. Kunskapsnivåerna sjunker i svensk skola, det vill säga de barn som går ut nian i dag har sämre framtidsförutsättningar än de som gick ut för tjugo år sedan. Jag har väldigt svårt att tro att du på allvar menar att denna förändring är skit samma.”
Men Meit Fohlin tog inte tillbaka någonting. Hon svarade istället att:
”Jag är för att skolan är en plats är en plats där alla barn upplever trygghet och lust – det är när en gör det som lärandet och utvecklingen är som störst. När skolan kommer att handla allt mer om tävling och konkurrens är vi fel ute.”
Varefter hon ifrågasatte vad Pisaundersökningarna egentligen mäter.
Meningsutbytet var inte slut där, men vad var det för artikel som Meit Fohlin länkade till? Vad var det som fick henne att dra slutsatsen att ”PISA är skit samma”?
Det var en fyra månader gammal debattartikel av sociologen Roland Paulsen. Som bland annat skrev om att:
”I ett skolsystem byggt på tävlingens princip blir känslan av meningslöshet stor. Det är genom vuxenvärldens krav och föreställningar som vi kan förstå den växande ohälsan bland unga.
Att senare års läkemedelsförskrivning för psykiska besvär exploderat är välbelagt. Enligt Socialstyrelsen har förskrivningen av receptbelagda sömnmedel till barn under 12 år ökat med 170 procent på sex år. Antalet barn som får antidepressiva har ökat med 32 procent. Huruvida överförskrivning råder har debatterats vitt och brett, men helt klart är att barn mår dåligt.”
Om det nu är så att svenska barn mår allt sämre samtidigt som de lär sig mindre än förr, då verkar det ju inte alldeles uppenbart att vi har ett ”skolsystem byggt på tävlingens princip”.
Jag tycker ju snarare att det finns anledning att tro svenska barn skulle må bättre i en skola med bättre ordning, tydligare (men inte omänskliga) krav och mer fokus på lärande.