Miljöpartiets språkrör genomförde en typ av symbolisk sopsortering av sig själva, under en presskonferens i går. Men samtidigt var de tydliga med att de tycker att de borde återanvändas i de befattningar där de redan förbrukats.
Det är väldigt talande att de ändå på sätt och vis anser sig tvungna att ställa sina platser till förfogande, om valberedningen så skulle önska. Om nu valberedningen har en seriös möjlighet att bereda väg för nya kandidater så här i panik bara tre veckor innan den planerade kongressen.
Men språkrörens påstådda beredskap att stiga åt sidan är ju precis lika ärligt menad som de ursäkter de tidigare försökt glida undan ansvar med. Som när Gustav Fridolin hävdade att han bara inte förstått att det kunde vara upprörande för kvinnliga miljöpartister, när kandidater till partistyrelsen inte ens kan tänka sig att ta dem i hand.
Redan själva regeringssamarbetet har varit tungt för Miljöpartiet, som är ovant vid realpolitik och att behöva kompromissa. Och detta efter ett valresultat som var en svår besvikelse att svälja. Partiets pågående kris kan vara det extra tryck som får partiet att implodera.