Det är något egendomligt med Folk och Försvars årliga konferens, som avslutades i tisdags. En allt större andel av Sveriges elit samlas i vintersportorten Sälen för att konferera. Sedan starten 1993 har evenemanget bara tilltagit i betydelse. Samtidigt som försvaret undan för undan har avvecklats.
Det är som om konferensen tilldrar sig i en parallell verklighet, där man ostört kan munhuggas om huruvida Sveriges beredskap är god, utan att det ger några tydliga avtryck i vår verklighet.
Tidningen Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman raljerar om konferensen – som han kallar ”Folk utan försvar” i en ledare som publicerades i går. Han skriver om hur det gick till när försvaret prioriterades ner:
”Det finns så mycket annat att satsa på än militärt försvar av demokratin och friheten att leva, arbeta, tänka, tycka och tro. Typ lyxen att arbeta mindre och skatta mer än de flesta andra folk på jorden. Samt att ha råd att ge krigsflyktingar från andra världsdelar en fristad.
Ty krig är hemska. Så det landet monterar ned försvaret. Blir en sköldpadda utan sköld. En igelkott utan taggar. Tiger utan klor och tänder. Man kan säga att landets vuxna därmed överlåtit sin framtid, sina egna barns framtid, åt slumpen eller turen.
Inget konstigt alls. Inte i ett land där folket uppmuntras att söka ekonomisk frihet och lycka genom att spekulera i statliga eller partipolitiska lotterier istället för arbete, strävan och skicklighet.”
Edman drar en drastisk slutsats, som kommer till uttryck redan i rubriken: ”Det är inte läge att köpa ett nytt sommarhus på Gotland ”.
Nu tror jag väl egentligen inte att Mats Edman tror att det är någon överhängande risk för att gotländska sommarvisten förvandlas till datjor, fritidsbostäder för den ryska eliten. Om det finns en sådan risk, så har den åtminstone inte resulterat i sjunkande efterfrågan och priser.
Det där om att inte köpa sommarhus på Gotland – det är så han beskriver analysen i en hotellbar i Sälen, under den nyss avslutade konferensen.
Men även om Edman skruvar upp tonläget väldigt högt, så innebär det ju inte att han inte har något vettigt att komma med. Som när han kortfattat beskriver debatten om ett svenskt Nato-medlemskap.
”En del säger att det finns hot men att dessa är inbillade.
Andra drabbas av insikten om att folkets försvar är en illusion, ett minne från PRO-medlemmarnas kottsparkande värnplikt i skogarna, och vill till en säkrare hamn hos en mäktig allierad. De får finna sig i att häcklas på kultursidorna där de kallas för bombliberaler.”
Allianspartierna är i dag tämligen eniga om att ett svenskt Nato-medlemskap förutsättningslöst bör utredas för att kunna värderas. Socialdemokraterna, som påstår att de vill ha ett blocköverskridande i försvars- och säkerhetsfrågor, vill inte det. Både utrikesministern och försvarsministern slår ifrån sig.
Det är synd. Men oenigheten om Nato får nu inte överskugga försvarets behov av utökade resurser. De kommer att behövas, oavsett om det finns ett hägrande Nato-medlemskap i framtiden eller ej.