Fem statsråd i Stefan Löfvens regering är från Miljöpartiet. Det är mer än ett statsråd per procent som partiet fick i riksdagsvalet. God utdelning. Väldigt, väldigt god utdelning för ett litet parti på gränsen till existensen. Inte minst som partiet överhuvudtaget inte borde vara med i regeringen.
Jag har, vilket jag tror har framgått, varit mycket kritisk mot att Centerpartiet och Liberalerna hjälpte Stefan Löfven att bli statsminister. Men när de bestämde sig för detta steg, så begriper jag inte varför de inte tog steget fullt ut och blev en del av regeringen. Då skulle de fått del av den makt som kommer av att sitta i regeringen, exempelvis över utnämningar, och de hade verkligen kunnat bevaka sina intressen så att så mycket som möjligt av deras hjärtefrågor i Jöken (Januariöverenskommelsen) verkligen realiserats.
Nu sitter de vid sidan av som regeringens extrema stödpartier medan Miljöpartiet får fortsätta utöva sitt skadliga och världsfrånvända inflytande på regeringsarbetet.
Stefan Löfven knäpper dessutom sina nya borgerliga stödpartier på näsan genom att Anders Ygeman återkommer som minister. Ygeman som då var inrikesminister blev sommaren 2017 av med jobbet efter säkerhetsskandalen i Transportstyrelsen och regeringens usla hantering och internkommunikation i ärendet. Centerpartiet och Liberalerna var med och väckte den misstroendeförklaring som innebar att Anders Ygeman och infrastrukturminister Anna Johansson tvingades bort. Ygeman blev omedelbart gruppledare i riksdagen istället och redan nu återkommer han alltså som energi- och digitaliseringsminister.
I en kommentar till SVT har dock Centerns partiledare Annie Lööf inget att säga om Stefan Löfvens val av ministrar:
– Jag har inga synpunkter på vare sig statsråd eller de områden som regeringen i övrigt kommer att driva utöver den budget och överenskommelse vi är överens om.
Det framstår som helt ansvarslöst att Centerpartiet är berett inte bara att göra Stefan Löfven till statsminister utan Centern ger honom dessutom fritt spelrum att, utanför uppgörelsens sakpolitiska ramar, agera precis hur han vill. Har Centern heller inga synpunkter på exempelvis hur utrikespolitiken sköts av den regering som Centern möjliggjort, men valt att inte vara en del av?