Balanskravet kommer inte att klaras, förklarade Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) om innevarande budgetår under gårdagens fullmäktigemöte. Och budgeten för 2017? Den kallade han för ”svag”. Vilket är en underdrift. Det är en nollbudget från en rödgrön regionledning som inte visat sig kapabel att just hålla budget. Budgeten för 2017 är inte svag. Den har tvingats uppsöka akuten och skickats vidare till intensiven, i behov av både syrgas och blodtransfusioner. Och prognosen? Den är inte god.
Just hälso- och sjukvården är ju för övrigt både bokslutets och budgetens stora orosmoment. Om orosmoment är rätt ord för ett svart hål som börjat sluka omgivande förvaltningars resurser.
Ett av alliansens förslag till åtgärder för att få ordning på sjukvårdens kritiserade styrning är att lasarettet får en styrelse med professionell kompetens. Ett förslag som de rödgröna tyvärr avfärdar. (Men den passar väl inte in i matrisorganisationen.) Tyvärr, bland annat eftersom gårdagens debatt mycket tydligt illustrerar varför en sådan styrelse kan behövas.
Debatten om hälso- och sjukvårdens underskott tilldrog sig huvudsakligen på en hög abstraktionsnivå. Kostnadsutvecklingen i sjukvården stöttes och blöttes på längden och tvären, jämförd på olika sätt med andra landsting. Och mätt på olika sätt under olika tidsperioder. 7,8 procent. 6,4 procent. 1,8 procent. 9,1 procent. 4,6 procent. 2,1 procent. Mycket information. Som inte gjorde att man kände sig informerad. Mer förvirrande än klargörande.
Och eftersom debatten sällan tog sin utgångspunkt i verksamhetens verklighet och villkor fick man inte intryck av att debattörerna egentligen hade någon djupare förståelse av detta.
Politikerna kan sätta de ekonomiska ramarna för verksamheten, men när det gäller att faktiskt leda verksamheten så ligger de i händerna på andra. En professionell styrelse innebär inte att politiken avhänder sig kontrollen (som den aldrig haft) utan en professionell styrelse kan utgöra ett stöd och en vägledning både för politiken och för förvaltningen.