Stefan Löfven svartmålade med den bredaste penseln i valrörelsen 2014. "Någonting har gått sönder i Sverige", hette det – utan att han besvärade sig med att bli speciellt konkret. Så vädjar man till alla som har en vag oro för tillståndet i landet, utan att egentligen aktualisera något specifikt problem eller föreslå någon lösning.
Jag undrar hur många det är som tycker att Stefan Löfven har lyckats laga någonting som var trasigt, under fyra år vid makten? Inte speciellt många, enligt den internationella opinionsundersökning som Ipsos publicerade i somras. Enligt Ipsos anser 73 procent i Sverige att landet är på väg åt fel håll. Det är nästan tre av fyra. Av 28 länder i undersökningen så var det bara fyra där andelen som var oroliga över färdriktningen var fler än i Sverige. Vilka länder var det? Ungern, Sydafrika, Peru och Brasilien.
Bland de 23 länder där befolkningen var mindre oroad över landets utveckling än svenskarna är över utvecklingen i Sverige fanns Mexiko, Argentina, Turkiet och USA.
Sedan Socialdemokraterna tog över regeringsmakten har de börjar bekymra sig över Sverigebilden utomland, ungefär som föräldrarna i en dysfunktionell familj som inte vill att några problem ska ventileras offentligt. Men att peka ut specifika problem och föreslå lösningar är ju en helt central del av samhällsdebatten.
I valduellen i SVT för en vecka sedan kritiserade Stefan Löfven Ulf Kristersson för att tala dåligt om Sverige.
– Man gör inte så om man är kandidat för att bli statsminister.
I så fall borde Stefan Löfven aldrig ha tillträtt.
Det finns mycket vi behöver tala om i Sverige. Och vi är väl ändå så pass trygga i att detta på många sätt är ett mycket bra land, att vi kan tala om problemen offentligt och fritt? Vi behöver prata om varför vår tillväxt är den lägsta i Europa. Vi behöver prata om hur vi kan ha läkarbrist när vi har så många läkare och varför vårdköerna växer. Vad gör vi åt icke fungerande skolor i problemområden och åt det dödliga väpnade våldet? Vad gör vi för flickor som är offer för hedersrelaterade värderingar och våld? Vad gör vi åt klanvärderingarna i vissa invandrargrupper och åt den oerhört stora arbetslösheten bland utomeuropeiska invandrare?
Det här är oerhört viktiga frågor även om de kan vara känsliga och även om de kan "påverka Sverigebilden utomlands". Och det är frågor som, tillsammans med många andra, behöver bra svar om Sverige ska hållas ihop.
Medborgarna är oroade. De lugnas inte av en hyssjande statsminister.