Sverige har inte haft något strikt spelmonopol på länge. Inte i praktiken. Vi har inte ens haft kontroll på marknaden. Var och en som ägnar minsta tid åt tablå-tv har kunnat konstatera det. Ibland känns det som om över hälften av annonsörerna är spelbolag som verkar från utlandet. En stor, oreglerad och brokig skara som pockar på uppmärksamhet och försöker profilera sig på olika krystade sätt.
En ironi i sammanhanget är att bolagens reklam ofta skildrar hur deras spelare blir del av en stor festlig och gemytlig gemenskap, när man kan föreställa sig att de i själva verket sitter hemma i kalsingarna framför datorn i ett mörkt rum med neddragna persienner.
Sveriges försvar av spelmonopolet har varit en fördröjningsstrid som man varit dömd att förlora undan för undan. Gårdagens förslag från Spellicensutredningen är ett försök att rädda vad som räddas kan. Genom ett licenssystem och en relativt begränsad (men ändå kanske för hög) spelskatt på 18 procent så hoppas man åter kunna skaffa sig kontroll över situationen, när man samtidigt på olika sätt försöker blockera spelet i de utrikes belägna oreglerade och olicensierade spelbolagen.
Både piska och morot ska få svenskarna att spela i licensierade bolag och bolagen tvingas in i fållan om de vill ha några svenska kunder. Och det vill de ju ha. Bolagen är ju ofta skapade både av och för svenskar, även om de befinner sig på typ Malta.
Båda från principiella och praktiska utgångspunkter tror jag att licensiering är rätt väg att gå. Frågan är om man är ute i tid. I ärlighetens namn borde en omreglering av spelmarknaden ha skett för länge sedan. Så hade man kunnat undvika att svenska spelare vant sig vid att vända sig till utländska bolag, inriktade mot den svenska marknaden. Så hade man kunnat undvika att det byggdes upp en stor bransch vars själva affärsidé är att kringgå svensk lagstiftning.
Istället har Sverige valt att försöka mjölka så mycket det gick så länge det gick ur ett döende spelmonopol. Det var tyvärr även vad den borgerliga regeringen ägnade sig åt under åtta år vid makten. Moderaternas partistämma fattade beslut redan hösten 2007 om att spelmarknaden borde omregleras. Men det var ett beslut som finansminister Anders Borg och partiledningen motsatte sig. Så det är kanske inte underligt att borgerliga regeringen aldrig agerade, trots att den var moderatledd.
Vad innebär det för Gotland om utredningens förslag genomförs? Svenska spel är ju en mycket viktig arbetsgivare på ön.
Svenska spel ställde sig under gårdagen positivt till utredningens förslag. Det antyder att företaget anser sig kunna få en bättre framtid med utredningens förslag, än det annars skulle ha haft. Alternativet till omregleringen är ju inte en återgång till tiden före Internet, utan en situation där oreglerade utländska bolag fortsätter knapra åt sig mer och mer av den svenska spelmarknaden.
Dessutom finns ju nu hopp om att de bolag som arbetar mot den svenska marknaden från utlandet, nu kan välja att etablera sig här där de i praktiken verkar. Borde i så fall inte Gotland vara en intressant lokalisering för dessa bolag? Här finns mycket av den kompetens de behöver och vad vi än tycker om det så är ön associerad med sådan verksamhet.
Är det kanske läge för en maltesisk charmoffensiv? Från ö till ö.