Hon saknade schvung, tyckte Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap, efter Anna Kinberg Batras första insats som partiledare i riksdagen. Anförandet blev en stel uppläsning från manus.
Hon har fått liknande kritik tidigare. Bland annat från Expressens K-G Bergström. Det ligger någonting i den. Men det kan vara ett övergående problem. Med ökad rutin och trygghet i den nya rollen finns alla möjligheter att hon blir säkrare och intressantare att lyssna på.
Viktigare just nu tycker jag är om den nya partiledaren visar sig beredd att utveckla partiets politik och ta sig an några av de utmaningar som de Nya Moderaterna har duckat för.
Jag begär inte att denna utveckling redan nu ska ha resulterat i nya förslag och omprövade ställningstaganden. Men hon behöver markera i vilken riktning som förändringen ska ske och starta de processer som kan ge henne ett nytt mandat till förändring.
Det fanns åtminstone antydningar till detta i gårdagens partiledardebatt. De kom till ännu tydligare uttryck i den debattartikel, skriven tillsammans med nya partisekreteraren Tomas Tobé, som publicerades på Dagens Nyheters debattsida i går.
Kinberg Batra och Tobé listade ett antal politikområden där Moderaterna behöver utvecklas, som svar på väljarnas frågor och verklighetens utmaningar. Det handlar bland annat om att utveckla arbetslinjen i ett land där stora grupper har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Det handlar om bättre integration i ett läge med tilltagande flyktingström. Och om att utveckla Nya Moderaternas säkerhets- och försvarspolitik i ett förändrat säkerhetsläge. För att ta tre exempel.
Så långt är väl allt väl. Men vad Kinberg Batra och Tobé INTE gör – vad de överhuvudtaget inte signalerar – är beredskap att inta nya och mer kontroversiella ståndpunkter. Vilka delar av den så kallade svenska modellen är man beredda att utmana, för arbetslinjen och för att fler ska få tillträde till arbetsmarknaden? Vad vill man göra för att förbättra integrationen av nya asylsökande? Är man beredd att ställa nya krav, förändra asylprocessen eller övergå från permanenta till tillfälliga uppehållstillstånd för att något förändra asylströmmarnas fördelning inom Europa?
Vet inte. Tystnaden på dessa punkter är oroväckande. Men jag hyser ändå ett hopp om att verklig förändring kan komma till stånd. Åtminstone i ett par av dessa frågor finns det också ett tryck på förändringar – från lokala och regionala företrädare, men också från riksdagsgruppen.
Intressant nog fick Moderaternas nya ledning i tisdags den gamla ledningens välsignelse att göra upp med arvet från Reinfeldt-eran. Det var Moderaternas före detta chefsstrateg Per Schlingmann som i en krönika i Dagens Industri faktiskt uppmanade dem till detta. Han skrev bland annat:
”Sverige 2015 ser annorlunda ut och har andra utmaningar. Då måste analysen och reformagendan också vara en annan. Så om jag ödmjukt får skicka med något råd så är det att mentalt ta adjö av Nya Moderaterna.”
Schlingmann menar inte att allt tankegods måste hivas överbord, men det är viktigt att man inte känner sig bunden av den analys som präglat de senaste tolv åren.
Men medan arkitekten bakom ”De Nya Moderaterna” vill säga adjö till det konceptet, så skriver den nya ledningen i DN att:
”Nya Moderaterna är starkare än de gamla Moderaterna.”
Men nu är det ju de Nya Moderaterna som är de gamla Moderaterna. Och fasen vet om inte de gamla Moderaterna, åtminstone i ett par frågor, borde bli de nya.
För övrigt är och förblir decemberöverenskommelsen ett problem för Anna Kinberg Batra och Moderaterna. Jag vet inte hur det kommer att gå för henne som oppositionsledare, men det finns åtminstone en all livligare opposition INOM partiet. Och det var väl inte meningen?