Det finns bara ett förslag. De orden återkom gång på gång under gårdagens möte i regionfullmäktige. Även när det gällde de allra tyngsta frågorna. Delårsrapporten 2015:1 som bland annat beskriver de stora underskott som hotar under innevarande budgetår i främst hälso- och sjukvårdsnämnden och socialnämnden. Strategisk plan och budget för 2016 till 2018. Besparingsuppdrag för 2016 till 2018.
Det är väl bra om det nu finns ett gemensamt krismedvetande i region Gotland. Att kostnaderna springer ifrån intäkterna och att något måste göras. Och att man i viss mån är överens om hur besparingsarbetet ska bedrivas.
Men i hög grad är enigheten bedräglig. Detta eftersom nästan alla svåra beslut återstår. Oavsett om besparingsmetoden är osthyvel eller tårtspade – om man försöker bli effektivare eller avvecklar verksamheter eller tjänster – så återstår dessa indragningar och prioriteringar fortfarande att göra. Regionfullmäktige opererar på en övergripande nivå. Det är främst i styrelser och nämnder som man tvingas skita ner händerna och förvandla ansiktslösa procent till ekonomiska realiteter och förslag som berör verkliga människor.
Att nu försöka recensera Region Gotlands försök att få kontroll på ekonomin är därför för tidigt. Allting beror på om och hur man lyckas göra handling av ord.
Oroande är att de rödgröna har Alliansen har olika syn på hur de ekonomiska trångmålen har uppstått. De rödgröna menar att det i hög grad är en intäktskris. Vilket sätter sökarljuset och uppmärksamheten på staten och andra faktorer och aktörer som Regionen inte har någon direkt kontroll över.
Alliansen talar mer om en kostnadskris, där Regionen misslyckats med att rätta mun efter matsäck. Eva Nypelius (C) påpekade att Regionens intäkter i fjol ökade med 4,5 procent, vilket inte alls är dåligt. Speciellt inte med tanke på att avtalsrörelsen innebar löneökningar med omkring 3 procent. Men Regionens utgifter ökade med nästan 6 procent.
Men jag ska väl inte påstå att oppositionens insats var helt helgjuten. Efter alla ord, från alla håll och kanter, om Regionens prekära ekonomiska läge, så skulle två motioner från Folkpartiet behandlas. Båda rörde förslag till ytterligare utgifter för Region Gotland. I det ena fallet en ny simhall i Visby. I det andra fallet ökat stöd till idrottsrörelsen från Region Gotland. Det är för övrigt även Folkpartiet som arbetar för nolltaxa i kollektivtrafiken på Gotland, vilket ytterligare skulle försämra Regionens ekonomi.
I mångt och mycket drivs partierna av en reformagenda som innebär nya utgifter och uppgifter för Regionen. Det är en vana som det uppenbarligen är svårt att bryta.
Hur det verkligheten står krismedvetandet inom Regionens politikerskrå kan bara framtiden utvisa. Gårdagens fullmäktigemöte gav både hopp och frossbrytningar.