Andra får maka på sig medan hälso- och sjukvårdsnämnden låter sina kostnader svälla. Nämndens resurser har ökat väsentligt – tilläggsanslag har lagts till tilläggsanslag. Över 200 miljoner på tre år. Inför 2017 fick nämnden allt den pekade på. Men ändå är det nya underskott som presenteras. Budgeten tycks bara vara ett betydelselöst rundningsmärke. Minus 21,3 miljoner första kvartalet. Hälso- och sjukvårdsförvaltningen verkar redan ha gett upp året, men tror att underskottet ändå ska stanna vid 30 miljoner. Är det någon som känner något som helst förtroende för den prognosen? Finns det någon som tror att underskottet blir mindre än i fjol (82 miljoner).
Vad säger nämndens ordförande Stefaan De Maecker (MP)? Han skyller på influensa och vinterkräksjuka. Åkommor som är lika regelbundet återkommande som nämndens underskott.
Men om ekonomin är drabbad av underskott så står det nog ännu värre till med förtroendekapitalet. Relationen mellan ledningen och sjukvården är usel. Ledningen har mer eller mindre förskansat sig på Visborg medan rutinerad och kompetent sjukvårdspersonal överger en organisation som den förlorat hoppet om. Trots den rädslans och repressaliernas kultur som ska dämpa den offentliga kritiken, så finns det de som stannar och luftar sin frustration i hopp om att åstadkomma förändring. Hittills har dessa ansträngningar varit fruktlösa. Medan hela organisationen krackelerar försöker ledningen finjustera detaljer i en marmorerad matrisorganisation. Den försöker ändra inställningen på sätet i en bil där motorn har skurit.
Hur länge ska detta få fortgå? Minus 123 miljoner i förfjol. Minus 82 miljoner i fjol. Och ett första kvartal i år som ser lika illa ut som 2015 och 2016. Egentligen är första kvartalet 2017 värre, eftersom det kommer på toppen av tidigare misslyckanden och ökad resurstilldelning. Sjukvårdens ledning – nämnd och förvaltning – sviker sina uppdragsgivare och sin personal.
Dras det inga slutsatser alls av detta dubbla misslyckande? I vilken annan organisation skulle en ledning tillåtas att fortsätta misslyckas år efter år, att undan för undan förvärra situationen, utan att befrias från uppgiften?
Jag har en teori om vad det beror på. Det finns ingen annan inom den rödgröna majoriteten som är beredd att ta sig an uppgiften.
Det var uppenbart redan i efter den rödgröna valsegern 2010. Sjukvården är en profilfråga för Socialdemokraterna, men uppgiften att leda nämnden blev ändå Miljöpartiets.
Kanske blir det till slut konsekvenserna för Regionens övriga verksamheter som skapar ett tillräckligt stort missnöje inom den rödgröna majoriteten för att något ska hända. Om det alls blir så är det ändå alldeles för sent. Under tiden tvingas vi vänta på vilket tillgång som helt sinar först – pengarna eller förtroendekapitalet.