Jag har kommenterat Svenskt Näringslivs årliga ranking av kommunernas företagsklimat vid ganska många tillfällen. Det börjar bli en rätt prövande uppgift, och inte bara för att det svårt att hitta en oanvänd vinkel. Det är deprimerande att Gotland toppade formen för ett halvt decennium sedan, efter senaste året av borgerligt styre, med plats 208. Utförsbacken sedan dess är än mer nedslående. Nu är Gotland på plats 256 av Sveriges 290 kommuner.
Men kan man inte vaska åtminstone något guldkorn ur denna bottensörja? Kan man inte med lite god vilja sätta en positiv spinn på en nedåtgående spiral? Jo, det går faktiskt.
Det går inte uselt för Gotland, trots den usla rankingen. Visserligen har några av de goda nyheterna på arbetsmarknaden en bakgrund i offentligfinansierade satsningar, men arbetslösheten på Gotland är förhållandevis låg, speciellt med tanke på företagsklimatet. Och gotlänningarna är förvånande företagsamma, med tanke på de villkor de verkar under.
Öns befolkning har visserligen inte ökat, trots de stolta planerna om 65 000 invånare. Men å andra sidan har folkmängden heller inte minskat, trots företagsklimatet och trots att Regionens kommunikationer med andra landsdelar innebär en utmaning.
Gotland har en stor attraktionskraft och många goda kvaliteter som tillåter ön att hålla ställningarna TROTS ett företagsklimat som företagarna själva inte alls är nöjda med. Trots att företagarna själva placerar Gotland på plats 286 av 290 kommuner, när de avger sitt samlade omdöme.
Det finns kommuner där utvecklingen är sämre än på Gotland, trots att företagarna anser att företagsklimatet är bättre där. Men de saknar andra kvaliteter som Gotland har. Ur deras synvinkel måste Gotlands situation vara avundsvärd. Bara genom ett bättre företagsklimat skulle Gotland kunna realisera en enorm förbättringspotential.
Hur bra skulle det inte kunna gå för Gotland om Regionen faktiskt lyckades genomföra en kulturrevolution? Hur bra skulle det inte bli om Gotland förmådde bli attraktivt även i detta avseende?