Hövding försvarar sin stam

Landshövding. Och myndighetschef.

Landshövding. Och myndighetschef.

Foto: Henrik Radhe

Ledare Gotlands Allehanda2015-03-12 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Bland annat på GA:s insändarsida i går gick landshövdingen till motattack mot länsstyrelsens kritiker. Däribland undertecknad, som enligt Cecilia Schelin Seidegård ”utan källkritik” upprepat påståendet att länsstyrelsen ”på eget initiativ hittar på våra uppdrag”. Detta med anledning av förslaget till nya och utökade Natura 2000-områden på Gotland.

Utan källkritik? Verkligen?

Mina källor är ju bland annat de riktlinjer Naturvårdsverket skickade ut i april i fjol, där bland karsthällmarker och andra landbaserade naturtyper som länsstyrelsen nu vill skydda inte fanns med. Däremot havsgrottor och områden för tumlare.

Mina källor är korrespondens mellan Naturvårdsverket och länsstyrelsen där verket refererar till frågor om ”möjlighet att föreslå toppobjekt av övriga naturtyper som inte är omnämnda i riktlinjerna, till exempel ädellövskogar eller karsthällmarker” som verket har fått från länsstyrelserna. Och besvarar med ja.

I en intervju i Radio Gotland i går hävdar landshövdingen att länsstyrelsen ägnar sig åt ett regeringsuppdrag och att ”Naturvårdsverket kommer med riktlinjer och det är dem vi ska följa”.

För en tänkande människa förefaller det mig uppenbart att gången inte alls är så enkelriktad. Uppdraget tycks ju ha omskapats och utökats i en dialog mellan verket och länsstyrelserna.

Dessutom verkar det ju som om länsstyrelsen med vett och vilja tolkat det omformulerade uppdraget på sitt eget sätt. För havsgrottorna och områdena för tumlare heter det att sådana områden ”ska” föreslås. När det gäller de landbaserade naturtyperna så ”kan” länsstyrelsen lämna sådana förslag. Det blev nästan komiskt i gårdagens radiointervju när landshövdingen skulle förklara varför länsstyrelsen valt att tolka ”kan” som ”ska”.

I gårdagens insändare hävdade landshövdingen vidare att:

”Natura 2000-uppdrag från EU ska utföras på enbart vetenskapliga grunder. Det har vi gjort och det innebär att samråd med markägare och företag inte alltid bör göras innan vi förslår områdena. Det har därför inte heller ingått i uppdraget att göra varken bevarandeplaner eller konsekvensanalyser för eventuell eller uppenbar exploatering.”

Om det där med vetenskaplig grund har tillämpats i alla delar kan man verkligen ha synpunkter på, men det lämnar jag (tills vidare) därhän. Men det landshövdingen skriver om markägarna rimmar illa med instruktionerna från Naturvårdsverket:

”Alla nya förslag och ändringar i befintliga områden som länsstyrelserna överväger att föreslå ska föregås av information till berörda fastighetsägare. Dessa ska ha skälig tid att yttra sig i ärendet. Av informationen ska framgå vilka konsekvenser ändringarna kan få för fastighets- och sakägare.”

Den 24 februari skrev jag:

”Man kan ju få intrycket att man inom länsstyrelsen tagit det strategiska beslutet att det är dags att aktivt bidra till den storskaliga stenindustrins avveckling på Gotland och att Natura 2000 är ett taktiskt och praktiskt verktyg för att genomdriva denna strategi.”

Det är en samlad bedömning på grundval av hur länsstyrelsens uppdrag ser ut och hur den valt att arbeta med det. På hur förslaget till nya och utökade Natura 2000-områden ser ut. De områden som omfattas av förslaget. Och de områden som inte är med.

Det är – delvis – en gissning. Eller kalla det en slutsats. En som jag fortfarande står för.