I en ledare i maj skrev jag om det Högbyskolan i Hemse och den nyligen tillsatte rektorn och krishanteraren Jacob Wesley stod inför. (Heja Högby!, 21/5). Att vända en negativ utveckling.
”Men nu är det oerhört viktigt att rektorn får stöd för sitt förändringsarbete och att alla berörda ser värdet och vikten av den nya ordningen. Det gäller hela lärarkollegiet, eleverna och deras föräldrar. Det är fortfarande samma människor som ska bedriva undervisning vid Högbyskolan och det är fortfarande samma människor som ska lära sig. Om de inte välkomnar en kulturrevolution så kommer den inte att äga rum. Rektorn är bara en man. Han kan visa vägen, men inte gå den åt någon annan.”
Att döma av artikeln på nyhetsplats i dagens GA så verkar glädjande nog de flesta ha välkomnat förändringarna på Högbyskolan. Vilket är helt avgörande för framgång. Varken lärarna, eleverna eller elevernas föräldrar var nöjda med hur Högbyskolan tidigare fungerade.
Jag är extra glad över hur snabbt alla inblandade parter har tagit till sig nyordningen. Det var trots allt inte mycket kvar av den förra terminen när Jacob Wesley tillträdde och inledde förändringsarbetet, och det nya skolåret har ju nyss startat.
Att det gått så snabbt tyder på att det är många som länge har längtat efter förändring, medvetet eller omedvetet, för att få en drägligare arbetsplats och en bättre utbildning.
Det är inget lätt jobb att vara högstadielärare. Och det är en jobbig tid även för många elever. Just därför behövs det strukturer som underlättar samarbete och samexistens och gör det tydligt vilka förväntningar man har på varandra. Då behövs det understöd både från skolledningen och från hemmen.
Det är inte precis några avancerade och nya pedagogiska grepp som man har tillgripit. Enkla, befogade och tydliga ordningsregler som dessutom genomdrivs. Även på icke lektionstid. Bekämpning av skolk i samarbete med föräldrarna. Förbättrad arbetsro. Och så vidare.
Så kan man få en positiv spiral istället för en negativ. Man lyfter varandra istället för att dra ner varandra.