I tisdags publicerade GA en insändare från Gotlandsbåtens vice vd Ola Mattsson. En insändare som skulle visa hur Gotlandsbåten påverkat resandet och besöksnäringen på ett positivt sätt.
I går var det dags för Destinations Gotland vd Christer Bruzelius på insändarsidan. Han tyckte att det är viktigt att lyfta fram ”rätt fakta”. Till skillnad från motpartens ”missvisande statistik”.
Jag tror båda parterna kan anklagas för att välja statistik som underbygger deras egenintressen. ”Rätt fakta” ska leda till ”rätt åsikt”.
Själv hyser jag en stark tilltro till konkurrensens välgörande effekter. Inte bara för de nya alternativ som nya aktörer kan ge resenärerna, utan också för hur konkurrensen påverkar gamla monolitiska monopolister som plötsligt kan hitta nya sätt att arbeta som kändes omöjliga så länge kunderna ändå inte hade något val. Att den gamle dominanten harmset försöker bevaka sitt revir, från kajplats till kajpplats, det tillhör sakens natur.
Inom skrikiga delar av den gotländska samhällsdebatten har uppstickaren Gotlandsbåten från start väckt starka aggressioner, som man skulle kunna tolka som ett större engagemang för Gotlandsbolaget än för öns bästa. Förklaringarna är säkert fler och mer komplicerade än så. Men oavsett vad det beror på, har gotlänningarna och i synnerhet besöksnäringen anledning att hälsa alla nya aktörer med glädje, oavsett om det gäller färjetrafik eller flygföretag. Eller, för den delen, luftskepp.
Jag har inte lika svårt att förstå de negativa reaktionerna på Gotlandsbåtens försök att generera nytt riskkapital, för att trygga den fortsatta verksamheten. Inte för att det är konstigt att ett nytt företag behöver mer kapital. Det är verkligen inte konstigt alls. Men sättet som man försökte generera detta kapital på, blev ju verkligen inte bra. Även om många företagare i besöksnäringen har haft en god sommar så innebär det ju inte att de badar i pengar och det är inte svårt att förstå att det då kan vara provocerande när en ny färjeaktör på skakiga ben nästan kräver mer pengar under former som liknar ett ultimatum.
Ola Mattsson jämförde Gotlandsbåten med Spotify i sin insändare. Men jag tror liksom inte att Spotify har närmat sig tänkta investerare med (för att travestera Gotlandsbåtens vd Ralph Axelson):
”Vi står inför ett vägskäl nu. Så är det. Får vi inte in de pengarna, då blir det ingen musik.”
Detta kan inte vara ett bra sätt att framställa investeringen som ekonomiskt sund.