Bostadsmarknaden är sjuk. Den har länge förvridits av hyresregleringar som gjort speciellt attraktiva hyreslägenheter till förläningar för privilegierade. Sådana släpper man inte frivilligt, ens vid generationsskiften.
Flera andra faktorer, som flyttskatten, bidrar till att minska rörligheten. Hindren för byggande är otaliga. På senare år har bostadsbrist och låga räntor skapat ett prisrally som ägt rum över hela landet, i varje kommun med någon dragningskraft.
Något måste nu göras för att bryta upp alla låsningar på bygg- och bostadsmarknaderna, öka rörligheten och skapa förutsättningar för nya boenden för hundratusentals infödda och nykomlingar. Enligt Boverket behövs 700 000 nya bostäder fram till år 2025. Det är sisådär 80 000 bostäder om året, ofantligt många fler än i dag. Det är som siffror från miljonprogrammets dagar, då stora områden i grå betong växte som svampar ur jorden.
Om reformer för bostadspolitiken och byggandet har riksdagspartierna haft breda överläggningar. Som brakade samman i förrgår. Föll i hop som ett fuskbygge.
De fyra Allianspartierna anklagade i en debattartikel Dagens Nyheter i måndags de rödgröna för att vara för försiktiga och inte släppa fram mer radikala förslag för att åstadkomma verklig förändring. Det har de sannerligen rätt i.
Under gårdagen presenterade regeringen 22 egna förslag – i ett försök till replik – för byggande och bostäder. Där fanns en blandning av tandlösa och blygsamma förslag, men ingenting som i grunden förändrar en dysfunktionell marknad eller på allvar tar itu med blockeringar som finns på vägen för hugade nybyggare. Bostadsmarknadens felaktigheter är inprogrammerade i främst Socialdemokraternas DNA och de håller fast vid gamla trossatser även när det sedan länge stått klart att dagens bomarknad tjänar samhället och de som behöver bostäder väldigt illa.
Det ska sägas att även Alliansen förtjänar kritik för vad den gjorde och inte gjorde under åtta år i regeringsställning. Radikala reformer av bopolitiken har varit tabu. Varje antydan till förändring riskerade att slå tillbaka.
Moderaterna gjorde ett halvhjärtat och illa förberett försök att diskutera en marknadsreform av hyresmarknaden i valrörelsen 1991, och det höll på att kosta Carl Bildt valsegern när han havererade inför en tämligen enkel och rak fråga i en radiointervju.
Men nu, när befolkningstillväxt och migration gjort bomarknadens tillkortakommanden helt akuta, så förmår Alliansen åtminstone producera skarpa förslag. Även om det fortfarande finns låsningar. Debattartikeln i DN i måndags lyckades Alliansens fyra företrädare skriva utan att nämna den förstörda marknaden för hyresrätter.
Även på en dåligt fungerande marknad kan mycket fortfarande göras för att öka byggandet. Men det verkar som om kommuner och byggentreprenörer fortfarande kommer att tampas med en i många stycken onödigt svår uppgift. Och det gör naturligtvis att byggandet blir mindre omfattande – och bostadsbristen mycket större – än som borde ha varit nödvändigt.