Hur hittar man till det goda företagsklimatet? Kanske finner man det strax bortom Josefine Karlssons växthus, som GA skrev om i går. De växthus som ingen hittar till. De växthus som hon efter sju sorger och åtta bedrövelser ännu inte lyckats få någon skyltning till. Vilket Region Gotland, länsstyrelsen och Trafikverket gemensamt har sett till. Vilket i sin tur gör att företagare och kund inte hittar varandra.
Sådana här erfarenheter är inte små isolerade öar av dåliga erfarenheter och missnöje. Det sprider sig – via tidningar, sociala medier och samtal människor emellan. Andra entreprenörer väljer att vila på hanen eller att helt ge upp sina planer. Det blir historier och exempel som förvärrar eller bekräftar bilden av hur det är att vara företagare på Gotland.
Någon typ av restriktioner måste man förvisso ha när det gäller skyltning, så att vägrenarna inte täcks av en skog av stolpar. Men dessa restriktioner måste ju vara utformade och tillämpade på ett sätt som ger en känsla av objektivitet, rättvisa och förutsägbarhet. Det ska ju inte vara så att etablerade företag som faktiskt syns från stora vägen ändå kan räkna med att få sina krav tillgodosedda, medan nykomlingar i samma bransch får försöka hitta nya kunder utan skyltning till mer undanskymda lokaliseringar.
Det är inte så lite ironiskt att det är just växthus som Josefine Karlsson inte får någon skyltning till. Växthus som ska skapa ett odlingsklimat för tillväxt som aldrig skulle ha ägt rum i frilandsodling.
Gotlands näringsliv består i hög grad av många mindre företag. Många av dem ägnar sig dessutom åt verksamheter som i hög grad är beroende av kundkontakt. Sårbara företag där privatpersoner investerat mycket tid och mycket pengar för att förverkliga en idé.
Frånvaron av skyltning kan vara det som knäcker ett företag och hindrar det från att etablera sig, växa och skicka ut ett starkt rotsystem.