Sällskapet DBW, De Badande Wännerna, har alla möjligheter hålla hårt på en aspekt av traditionen och förbli en monosexuell verksamhet. Man behöver bara klippa banden till omvärlden och göra sig oberoende av sina kritiker. Då kan man fortsätta träffas, dinera och dela ut stipendier på sina egna villkor, utan anspråk på att utöva inflytande i övrigt på det omgivande samhället.
Men DBW har ju i viss mån gjort sig beroende av omvärldens gillande. Man måste exempelvis ha en något så när välfungerande relation med Region Gotland, om man vill att den ska fortsätta delfinansiera driften av den botaniska trädgården, som är viktig inte bara för Visby utan även för sällskapet. Det undandrar sig min bedömning hur kalkylen just nu ser ut, men i någon form har naturligtvis sällskapets medlemskapsprinciper betydelse även för nyrekryteringen och det är väl sannolikt att den monosexuella aspekten blir mer negativ för varje år som går, även i detta avseende.
I dagens GA kommenterar DBW:s nya ordförande Dan Ahlqvist situationen. Han påminner om att en stadgeändring kan bli ett slag i luften. Även om man ändrar stadgarna så att kvinnor kan få tillträde så kan de ända stängas ute eftersom befintliga medlemmar röstar om nya som kommer på förslag. Blir de svarta kulorna i urnan fler än de vita så blir man inte insläppt i sällskapet.
Oavsett färg på kulorna så vore nog ett slag i luften bättre för DBW än en spark i skrevet för sällskapet. Om var sak får ta sin tid så kan man börja med att ändra den stadga som stora delar av omvärlden finner stötande. Sedan får kvinnorna tillträde någon gång i framtiden då de befintliga medlemmarna är redo för det. Vilket kommer att inträffa.
DBW kan också välja den andra vägen och upphöja sällskapets monosexuella status till det högst prioriterade syftet med verksamheten, på bekostnad av en hel del av det som man i dag gör för samhället. Botaniska trädgården hänger redan löst. Undan för undan kommer sällskapet att skuffas undan eller tvingas dra sig tillbaka från publika arenor för att odla sin egen särart utanför offentlighetens ljus.
Visst ska sällskap som DBW få finnas, men i just DBW:s fall så vore det synd både för sällskapet och för samhället om man framhärdar.