Tekniska nämnden fattade beslut om att införa nya p-avgifter, men glömde besluta om NÄR det skulle ske. Tanken var att de avgiftsfria två timmarna i delar av Visby skulle försvinna efter sommaren. Men förvaltningen kunde tydligen agera för en förändring betydligt snabbare än så. Vilket nämnden nu försöker upphäva.
En läsare påminde mig i går om ett fall som bär många gemensamma drag med det som hänt inom tekniska nämnden och dess fögderi. Det var när regimen i DDR – då allmänt omtalat som Östtyskland – med ett illa formulerat beslut råkade avskaffa järnridån över en natt.
Det hände vid en presskonferens i Östberlin 9 november 1989. En presskonferens som visade alla tecken på att bli en sedvanligt trist begivenhet om vad den östtyska regimen tagit sig för. Men så hände något. Regimens presschef Günter Schabowski började tala om förändringar med anledning av det tryck som regimen hamnat under sedan det kommunistiska östblocket börjat falla sönder från insidan. Förändringar som skulle blidka medborgarnas växande missnöje med sina levnadsvillkor. Reglerna för resande skulle liberaliseras. Medborgare i Östtyskland skulle tillåtas att passera gränsen – och muren som byggts för att tvinga dem stanna i landet – och beslutet genomfördes, av misstag, på radikalast möjliga sätt.
Günter Schabowski sade till den förvånade församlade pressen att:
– Tillstånd för privatresor till utlandet kan lämnas in utan angivande av förutsättningar och släktskapsförhållanden. Tillstånden ska behandlas utan dröjsmål.
Ännu mer förvånade blev man när den illa informerade presschefen svarade på frågan om NÄR. Bläddrande bland sina papper, och med osäkerhet i rösten, svarade han:
– Såvitt jag känner till träder detta i kraft ... omedelbart, utan dröjsmål.
Det innebar i praktiken slutet för DDR. Östtyskarna strömmade i stort antal till gränsövergångarna och tack vara att de oinformerade och oförberedda gränsvakterna beslutade att verkligen släppa igenom folkmassorna så lyckades man undvika att blodbad. En sjuk statsbildning dog däremot.
Det finns verkligen likheter mellan murens fall och Gotlands p-avgifter. I båda fallen fattade politikerna ett radikalt beslut som var tänkt att genomföras i god ordning vid en senare tidpunkt. Men i båda fallen misslyckades politikerna med att kommunicera tidpunkten till ansvariga tjänstemän, som sedan visade sig kunna agera snabbare än man kunnat ana.
En stor skillnad är dock att den östtyska regimens presschef och dess gränsvakter lyckades skynda på en avreglering, medan Region Gotlands samhällsbyggnadsförvaltning lyckades skynda på en förändring i den rakt motsatta riktningen.