Är det illavarslande att regionstyrelsens ordförande Björn Jansson ännu inte fått träffa statsminister Stefan Löfven, eller något av hans statsråd, för att diskutera Natura 2000 och kalkbrytning?
Frågan avgörs bakom lykta dörrar. Det inbjuder till att man försöker uttolka läget ur bristfällig information. Ungefär som när man försöker sia om vädret genom att titta i abborrmagar.
Eller nja, lite bättre information än så har vi. Det bådar ju inte gott när näringsminister Mikael Dambergs kommunikatör meddelar att hans statsråd är helt fullbokat under Almedalsveckan. Speciellt inte med tanke på att det gått två och en halv vecka sedan jag hörde det glunkas om att tjänstemannaberedningen var klar och att de politiska tjänstemännen vid näringsdepartementet och miljödepartementet tagit över.
Om Björn Jansson inte får träffa någon representant för regeringen nu, så talar väl mycket för att möjligheterna att påverka försvunnit när han väl får chansen.
Det är nog så att Socialdemokraterna och Miljöpartiet tycker att de har tillräckligt svårt att nå en överenskommelse, utan att man blandar in den region som faktiskt påverkas av utfallet i beslutsprocessen. Vilket naturligtvis måste vara frustrerande för regionstyrelsens ordförande, när det är hans parti som leder regeringen.
När förslaget till nya och utökade Natura 2000-områden lades, påstods det att det skulle genomföras utan stora konsekvenser för statskassan.
Det tror jag helt enkelt inte på.
Dels lär berörda företag kunna begära avsevärd ersättning för att staten går in och påverkar eller till och med avgör utfallet i sedan mycket länge pågående rättsprocesser. På en plats som utpekats som riksintresse för kalkbrytning.
Dels kommer regeringen och staten knappast undan med att beröva ön en viktig näring, utan att göra något för att kompensera Gotland. Vilket lär bli dyrt.
På nyhetsplats i dagens GA redogörs för olika försök att i förväg skatta de ekonomiska konsekvenserna om stenindustrin på ön drevs i graven. Olika bedömare kommer till olika resultat. Men att det får stora konsekvenser för en liten region står fullkomligt klart.
Björn Jansson talade i gårdagens GA om att han vill ha ”en dialog om ersättningsjobb”.
Det kan ha sin betydelse för ön. Kanske inte lika stor betydelse för de som är direkt berörda av stenindustrins öde. Riksantikvarieämbetet kom exempelvis till ön för att bereda ersättningsjobb. Det är ju inte givet att en person med kompetens och många års erfarenhet från stenindustrin lätt hittar sin plats i den typen av organisation.
Och även om Gotland i viss mån kan kompenseras så är det givetvis en samhällsekonomisk förlustaffär att avveckla stenindustrin på Gotland. Blir det ens någon miljövinst när kalken måste brytas på och skeppas från annan ort?