Gotlandsbåten uteblev 2014, avvaktade 2015, sjösattes 2016 och grundsattes inför 2017. Bolaget har haft många kritiker men också många tålmodiga välgångsönskare. Under sommaren som gick lyckades man på många sätt visa värdet av konkurrens och av att utmana gamla monopolister. Gotlandsbåten bidrog inte bara med sin egen trafik, den påverkade också konkurrenten och stimulerade den att tänka nytt och annorlunda.
Ändå gick det inte att fortsätta driva verksamheten under 2017. Vad var det som gick snett?
Till att börja med, och mest uppenbart, är det naturligtvis svårt att utmana en etablerad monopolist som dessutom får upp mot en halv miljard i subventioner av staten. Det är ett vanskligt företag som ger begränsat utrymme för misstag och felbedömningar. Ett utrymme som övertrasserades.
För det andra lyckades Gotlandsbåten verkligen stryka gotlänningarna mothårs, när man sökte nytt riskkapital inför nästa års säsong. Med en ödmjuk och positiv attityd hade förutsättningarna att få fler att investera varit bättre. Men när man ställer krav och utfärdar något som mycket rimligt kan tolkas som ultimatum, då överskattade Gotlandsbåten sin förhandlingsposition å det grövsta. Reaktionen blev också negativ från många håll. Också från många som annars hade varit vänligt inställda och normalt hälsar konkurrens och entreprenörer med glädje.
– Alla här på Gotland är glada över att det äntligen har blivit konkurrens, sade exempelvis Tillväxt Gotlands ordförande Lars Andersson i september.
Men konstaterade sedan att:
– Gotlandsbåten måste stå på egna ben som alla företag. Om de tycker att andra ska betala för deras verksamhet så bör de fundera på om den approachen är rätt.
För det tredje undrar jag om inte Gotlandsbåten fattade ett strategiskt beslut som i grunden var fel. Från början var tanken att man skulle köra en stor långsam färja, med stor kapacitet för fordon. På så sätt skulle man kunna begränsa den ofantliga bränslekonsumtionen och erbjuda ett lågprisalternativ i högsäsongen och nå nya turistgrupper. Men av någon anledning så hittade man inte en färja som passade konceptet och istället anpassade man konceptet efter den färja man hittade. En snabbfärja. Snabbare än Destination Gotland. Överfartstiden till Västervik blev verkligen imponerande.
Dessutom var det en färja med begränsad kapacitet att ta emot fordon. Vilket ytterligare påverkade vilken typ av kunder man kunde göra sig attraktiva för.
Lägg till detta att det ändå blev en typ av priskrig med Destinationen och det är inte svårt att förstå varför trafiken inte blev lönsam under 2016.
Det är djupt olyckligt att Destination Gotland åter blir en monopolist under 2017. Det blir intressant att se hur detta, och det nya avtalet med staten som träder i kraft 2017, kommer att påverka företagets agerande. Intressant, men inte precis hoppingivande.
För den som hoppas på att Gotlandsbåten ska kunna återuppstå var bolagets pressmeddelande i går inte heller hoppingivande. En sådan möjlighet antyds visserligen med meningen:
”Tyvärr behöver verksamheten nu skalas ned till ett minimum för att klara bolagets fortlevnad.”
Men denna korta mening om fortlevnad är också det enda som sägs i ärendet. Och det är svårt att läsa mellan raderna när raderna är så få och fattiga.