Det var i tisdags jag skrev om den eftertankens kranka blekhet som jag har drabbats av, sedan jag tillhörde dem som drev att Gotland ska vara en egen region. Detta apropå regeringens nyligen uttalade ambitioner återuppväcka frågan nationellt och skapa nya större regioner i Sverige.
Det finns mycket goda argument för att Gotland ska vara en egen region, men det finns också problem. Jag listade några av dem, och först i listningen kom:
”Sjukvårdens problem med ekonomi, effektivitet, organisation och personalförsörjning.”
Jag ställde med anledning av detta frågorna:
”Finns det möjlighet till särlösningar där Gotland i mycket förblir en självständig region, men där sjukvårdsansvaret övergår till en storregion? Vore det i så fall önskvärt och under vilka villkor?”
Det var ju en händelse som ser ut som en tanke när hälso- och sjukvårdsnämnden strax därpå, ja dagen efter, ber om 64 miljoner extra inför nästa år. (Sidan 6 i gårdagens GA.)
Det är bara ett drygt ett år sedan som hälso- och sjukvården lyckades uppnå ett år (2013) i balans. Visserligen mycket tack vare kömiljarden, men ändå. Nu är nämnden tillbaka i en bekant situation. Hotande stora underskott och böner om extra tilldelning.
Om nämnden ska ha sina extra pengar finns det två uppenbara vägar att gå.
Skattehöjning. Men det finns en gräns för hur långt man kan gå på den vägen, och den gränsen borde redan vara överskriden i och med den skattehöjning som de rödgröna genomförde under slutet av förra mandatperioden. Skatten är redan för hög och att höja den ytterligare skadar Gotland och öns framtidsutsikter. En skattehöjning som den senaste (50 öre) räcker för övrigt inte ens till för att finansiera bara hälso- och sjukvårdsnämndens senaste begäran.
Det andra uppenbara alternativet är att andra regionala verksamheter får maka på sig och genom besparingar frigöra de medel som hälso- och sjukvården anser sig behöva. Men vi ska ju inte förvänta oss att de 64 extra miljonerna är det sista tillskottet som nämnden kommer att be om.
En tredje och mindre uppenbar väg att undersöka är den jag aktualiserade i tisdags. Att Gotland blir en del av en större sjukvårdshuvudman. Är det inte så att det krävs det en radikal organisatorisk åtgärd när en liten sjukvårdshuvudman som Gotland år efter år – med mycket enstaka undantag – misslyckas med att hålla kontroll över skenande kostnader?
Jag vill inte kalla sjukvården för en gökunge. Verksamheten är alldeles för viktig för det. Men kostnaderna för sjukvården hotar att skuffa alla andra hänsyn ur boet.