Vid stora olyckor och naturkatastrofer uppvisar olika människor vitt skilda beteenden. De flesta försöker undvika att exponera sig själva och andra för onödiga risker. De försöker säkra sig själva, sina närstående och sina ägodelar. De samverkar med andra människor för att lösa gemensamma problem och om möjligt avstyra en eskalerande katastrof. Är det riktigt illa försöker de sätta sig i säkerhet. De flyr hellre än fäktar illa.
Men det finns en annan sort. Tornadojägare. De söker upp det andra flyr ifrån. När stormvarning utfärdas åker de mot katastrofområdet. De fascineras och exalteras av det extrema och farliga. De satsar allt i ett spel som sällan har några vinnare. Äntligen händer det något. Äntligen ragnarök.
Det finns några olika sorters tornadojägare, som har helt olika agendor. Och här på Gotland har vi väl sett alla sorterna i aktion den senaste tiden, sedan en våldtäktsanklagelse riktats mot fem män som senare släpptes, även om de fortfarande är föremål för en förundersökning. Jag tänkte koncentrera mig på två sorter, som skiljer sig från vanliga adrenalinberoende.
Där finns för det första de som försöker utnyttja andras olycka för sina egna destruktiva syften. Mänsklig olycka väcker starka känslor hos omgivningen. Känslor som mindre nogräknade, men cyniskt uträknande, kan underblåsa för att sprida och etablera sin egen världsbild och sitt politiska program. Därför kom hitresta extremister till Gotland, som försökte kasta sig in i vågen av upprörda känslor och göra sitt till för att piska upp ilskan och frustrationen till nya höjder. Delvis var de framgångsrika. De lyckades ge viss spridning åt sitt hat och misstänkliggöra vissa folkgrupper och svenska myndigheter.
Men deras egen extremism sätter ju också gränser för hur framgångsrika de kan bli. Bara en mycket liten andel av Gotlands befolkning vill ha något att göra med en organisation som nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Den tillståndslösa demonstrationen i ett söndagsstängt Visby blev fåhövdad. Och sedan tog de färjan hem.
En annan sorts stormjägare är de som gärna vill uppförstora en kris och göra den ännu större än den är.
Ni som sett filmen Twister kommer kanske ihåg att tornados delas in i flera olika kategorier, från kategori F 0 till kategori F 5. En F-nolla har vindar på 20 till 35 sekundmeter och kan förorsaka skador på exempelvis skog, skorstenar och skyltar. En F-nolla för definitivt med sig risker, men de är ändå begränsade.
På Gotland har definitivt den senaste tiden innehållit riskabla tendenser och incidenter. Förutom hitresta extremister finns små delar av lokalbefolkning som tycks beredda att ta lagen i egna händer. Både åklagaren och de män som är föremål för förundersökning hamnar i hotfulla situationer. Flyktingar helt utan koppling till brottet tvingas uppleva hur även de blir måltavlor för misstänksamhet och övergrepp. Jag förnekar inte på något vis allvaret i detta.
Men det är ingen tornado kategori 5 vi upplevt. Den är inte slutet på världen som vi känner den. Skadorna trotsar inte all beskrivning i spåren av vindar en bra bit över 100 meter per sekund. Stadiga stenhus slits inte från sina grunder, bilar flyger inte genom luften och kastas runt som vantar, barken blåser inte av träden. Och vi är inte tillbaka på 30-talet då det politiska och rasistiska våldet infekterade Europa på bred front. Vi är inte tillbaka på 30-talet då nazisterna var på väg till makten över Tyskland och, med vapenmakt, stora delar Europa. Judarna, romerna, homosexuella och andra misshagliga var på väg till koncentrations- och utrotningsläger.
Vissa tycks ändå ha intresse av att utmåla en sådan akut farlig situation. De ser 30-talet på nytt i dag. En god tolkning av detta är att de vill att motreaktionen ska bli så stark som möjligt. Men de skadar sin egen trovärdighet, vilket kan gynna de krafter de vill bekämpa. Och blir de ändå framgångsrika så riskerar motreaktionen att skapa sina egna problem, en annan typ av totalitärt samhälle, med andra skäl att inskränka yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter. Ofantligt farliga hot kräver ju drakoniska motåtgärder.
Gotland är inte perfekt. Här finns främlingsfientlighet. Här finns även oro – utan missriktade aggressioner – inför vad det ska leda till när många nya gotlänningar har en annan kultur och delvis andra värderingar än gotlänningar brukat ha. Men Gotland är inte på väg att bli Tredje rikets första ö.