Gårdagens partiledardebatt i riksdagen fick mig att längta efter en talman som brittiska underhusets John Berkow. Någon som kan avbryta den som fått ordet med typ:
– Du bad om replik. Det här är ingen replik. Du talar ju inte ens i rätt ämne. Sitt ner och håll tyst och om du inte klarar av att vara tyst så får du lämna salen.
Den som vill kan se Johan Berkow i aktion på youtube.
Till dem som borde förmanats i går hörde statsminister Stefan Löfven.
Ulf Kristersson gjorde ett inlägg där han påpekade att Moderaterna flera gånger vänt sig till Socialdemokraterna och föreslagit en stabil uppgörelse om en ansvarsfull migrationspolitik. Han påpekade att de båda partierna historiskt tillsammans varit garanter för en sådan politik, och blivit kritiserade för detta av andra partier som företrätt mer lössläppt migration. Men att varken Moderaterna eller Socialdemokraterna tagit detta gemensamma ansvar på senare år. Varken under Löfven eller under Reinfeldt. Men nu är det hög tid att återgå till den ordning som gällde före oordningen, så att säga.
På detta begärde Stefan Löfven replik. Man kunde ju ha hoppats på att han tänkte svara på denna invit om samarbete. Men istället höll han ett helt fristående och ovidkommande inlägg för byggsubventioner, där han ställde infantila frågor till Moderaterna om varför de vill förvägra folket lägenheter. Inte ett ord om migrationspolitiken. Inte ett ord om vad Ulf Kristersson faktiskt sagt i det inlägg som Stefan Löfven begärde replik på.
Man talar bekymrat om politikerförakt. Det är väl bara att erkänna att jag i det läget kände ett selektivt sådant.
Det blir tyvärr allt tydligare att Socialdemokraterna sålt ut migrationspolitiken i förhandlingarna med C,L och MP. Från regeringsställningen driver Socialdemokraterna nu en helt annan politik än den man gick till val på.
Det ser ut att bli en väldigt expansiv politik även utanför migrationspolitikens område. Utgifter är tydligen lätt att enas om.
Dagens Industris krönikör finansanalytikern Henrik Mitelman skrev häromdagen under rubriken ”SD-skräcken driver Sveriges ekonomi mot total urspårning”. Där kritiserade han bland annat investeringen om 700 miljarder i höghastighetsjärnväg. Regeringen ägnar gigantiska resurser åt lyxproblem i ett land som hotar att haverera:
”För att göra en lång historia lite kortare – tidigare gav tågförseningar mig ännu fler gråa hår. Nu oroar jag mig mer för vad som händer när jag till slut kommer fram till Malmö och kliver av tåget. Förseningar är lyxproblem. Och de reella problemen är dessvärre av en kaliber som även hämmar näringslivet och därmed sänker tillväxten och i slutändan försämrar finanserna.
Mig veterligen finns det ingen annan stad i Europa med fler skjutningar per capita än just Malmö. Och nog får man en tankeställare när låg- och mellanstadieeleverna ska informeras och skolledningen ta reda på hur många av barnen som redan är bortgifta.
Höghastighetståg i all ära, men det är i dagsläget inte tågförseningar som är vårt största problem, även om regeringen och dess stödpartier Liberalerna och Centern tenderar att blunda för andra så kallade utmaningar”.
Goddag yxskaft är ett uttryck som kommer från en historia om en man med nedsatt hörsel som sitter och täljer ett yxskaft och försöker ta sig igenom en konversation genom att gissa vad den andra säger. Det går fel från början.
Goddag yxskaft är tyvärr en god beskrivning både av statsministerns debatteknik och av hans regering som svar på de utmaningar Sverige står inför.