Det var ett mycket svårt beslut, men lätt att inse vad det måste bli. Ungefär så resonerade Gneabs ordförande Bo Björkman på presskonferensen efter gårdagens styrelsemöte. Och fyllde på med att styrelsen, och han själv som ordförande, har en roll där man måste se till företagets bästa oavsett konsekvenserna i övrigt.
Det är rätt resonerat och det låter självklart. Men samtidigt är det ju inte direkt ovanligt att kommunala bolag, ofta med ägarens goda minne, väljer att ta helt andra hänsyn.
Beslutet som Gneabs styrelse fattade var att gå vidare med skadeståndskrav och straffrättsliga åtgärder mot tre tidigare befattningshavare, utpekade som huvudansvariga för att en fastighet såldes till underpris. Det fanns i praktiken inget annat beslut styrelsen kunde ta. Inte efter att både konsulten KPMG och regionstyrelsen rekommenderat detta.
När tre representanter för Gneabs gamla ledning hotas av konsekvenser för att ha skadat företaget, så kan ju inte den nya ledningen försätta sig i samma situation, genom att försumma en realistisk möjlighet att utkräva ett skadestånd för det som inträffat. Det skulle ju i så fall också kunna sägas skada Gneab. Och vips, så hade vi fått en ny skandal.
Själv tycker jag att det är en olycka att bolagsstämman i maj beslutade om ansvarsfrihet för hela styrelsen, utom för de tre som nu hotas av skadestånd. Jag skrev då att:
”Frågan är möjligen om resten av styrelsen under Åke Svenssons ordförandeskap verkligen skulle ha fått ansvarsfrihet. Att ingen reagerade med större kraft på att tiden bara gick utan att styrelsen samlades till möte är inte hedrande. Någon liten del av ansvaret borde hela styrelsen bära, när man inte agerar när något uppenbarligen inte står rätt till.”
Mats Ågren, lekmannarevisor för Gneab, var senare inne på samma spår och menade bland annat att ”styrelsen inte rimligen har vårdat bolagets tillgångar på ett ansvarsfullt sätt”.
Vis av erfarenhet – eller åtminstone försiktig av erfarenhet – så vågar jag inte förutse vad skadeståndkravet och den rättsliga prövningen kommer att leda till. Men jag tycker att det är bra att frågorna verkligen utreds och prövas. Det måste få konsekvenser när ett av regionens bolag säljer en fastighet under principvidriga former och utan att beslutet ens förankras med ett styrelsebeslut. Det finns, även efter KPMG:s arbete, fortfarande oklarheter som måste komma i fokus. Och medborgarnas och skattebetalarnas intressen av god förvaltning måste värnas. För denna affärs skull, men också för alla framtida affärer.