Ulf Kristerssons tal på Moderaternas dag i Almedalen fick god kritik för både framförande och innehåll. Ja, inte av alla, men vem väntar sig goda recensioner exempelvis från Aftonbladets Anders Lindberg? Välvilliga ord från den illvilliga kanten hade verkligen varit anledning till oro.
Moderaternas största problem nu är att man lojalt håller fast vid Alliansen som koncept samtidigt som den i praktiken inte längre existerar, åtminstone inte alls på det sätt den gjorde då den var framgångsrik. Det är som att försöka hålla hand med ett spöke. Det ger varken stöd eller mod.
Apropå spöken så talade Ulf Kristersson mot slutet även om Sverigedemokraterna som blir en faktor vilken regering som än ska bildas. Det var välgörande, tycker jag, att han fokuserade på de realpolitiska skillnaderna och inte bara på SD:s historia och på de förgripligheter som enskilda företrädare alltför ofta häver ur sig. Kristersson talade om SD som det kanske största av alla bidragspartier. Om deras oansvariga utrikespolitik. Om Rysslandsvurmen och motståndet mot Nato. Om den oansvariga ekonomiska politiken och om önskan att ta Sverige ut ur EU, vilket skulle fjärma Sverige och svenska företag från deras överlägset största handelspartner.
Moderaternas ekonomiska seminarium i går fokuserade på de utmaningar som Sverige står inför. Själv fäste jag mig speciellt vid konsekvenserna av den demografiska utvecklingen. Sveriges befolkning växer i samtliga ålderskategorier, men överlägset snabbast växer åldersgruppen 80+. Det är också den grupp som av naturliga skäl innebär störst kostnader för kommunerna, eftersom behovet av vård och omsorg stiger med ökande ålder.
Samtidigt minskar antalet svenskfödda i den yrkesverksamma åldersgruppen 20 till 64. Enbart en stor ökning av antalet utrikes födda i gruppen, gör att den som helhet växer något.
Det gör att man verkligen förstår hur viktigt det är att Sverige blir bättre på integration, en uppgift det svenska samhället hittills inte har klarat av. Förvärvsfrekvensen är lägre bland utrikes födda än bland infödda. Och den är MYCKET lägre bland dem som är födda utanför Europa. Det måste bli ändring på detta om den svenska välfärdsstaten ska vara hållbar även i framtiden.
Det talas mycket om hur näringsliv och särintressen håller på att ta över Almedalen. Men jag slås mest av den helt oerhörda spretigheten åt alla möjliga håll. Allt från Falun gong till galna konspirationsteoretiker hittar plats i Almedalen. Partier som jag aldrig hört talas om som gapar på Donners plats. En norsk hotellmiljardär som med gäll röst förklarar (?) hur företagen ska kunna göra världen bättre dominerar Expressens scen och lockar så mycket folk att stanna att det blir totalstopp. Den som ska förflytta sig genom området som Almedalsveckan äger rum i bör ha gott om tid på sig.
Drunknar partierna i denna kakofoni? Jag tycker inte det. Partipolitikens rörighet är allvarligare än Almedalsveckans. Veckans oordning är på sin höjd ett irritationsmoment.