Sveriges regering har svikit våra egna och våra välvilligt sinnade grannländers intressen. Den har avstått från att använda givna möjligheter att motverka gasledningen Nord Stream 2, som ska byggas av ett företag där den politiserade statliga ryska energijätten Gazprom är huvudägare. Samtidigt har regeringen, främst genom utrikesminister Margot Wallström, vilselett allmänheten om regeringens intentioner.
Vid en interpellationsdebatt för drygt två veckor sedan talade Margot Wallström om Sveriges agerande. Hon citerades i två texter i GA 9 september, och sade då bland annat:
– Vi är jätteaktiva med de baltiska länderna, gentemot EU-kommissionen, och vi har utsett ett särskilt sändebud. Vi måste försöka påverka Tyskland och tyska partikamrater och i EU-sammanhang.
Men bara en knapp vecka senare, 15 september, skrev Svenska Dagbladet om hur Sverige i själva verket agerat, under rubriken: ”Sverige nobbade protest mot ryska gasledningen”:
”Brevet skickades till EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i mars i år och var då underskrivet av ett tiotal EU-medlemmar, bland annat flera länder i Östeuropa och de tre baltiska staterna. I ett svarsbrev hävdade Juncker att det kan finnas juridiska grunder för att inte ge tillstånd till en ny gasledning i Östersjön.
[...]
Vid mötet på UD, där regeringens representant, kabinettssekreterare Annika Söder, mötte oppositionspartierna hävdades först att Sverige aldrig hade erbjudits att skriva under protestbrevet med krav på att stoppa den nya gasledningen utanför Gotland, i svensk ekonomisk zon.
Efter följdfrågor bekräftade dock Söders medarbetare att den möjligheten faktiskt hade funnits, men att regeringen då hade valt att avstå, enligt uppgifter till SvD. Motiveringen som gavs var att det hade gjort varken till eller från att delta i protesten.”
Moderaternas Europaparlamentariker Gunnar Hökmark kommenterade regeringens agerande i en artikel som i förrgår publicerades på SvD Säkerhetsrådet:
”Genom att aktivt välja att ställa sig vid sidan har den svenska regeringen försvagat våra europeiska grannars ansträngningar för att garantera sin framtida energisäkerhet och oberoende gentemot Rysslands alltför dominanta position på den europeiska marknaden samtidigt som vi inte agerar mot en infrastruktur som påverkar svensk säkerhet.
Regeringen har, trots vad Wallström sade inför riksdagen, försummat möjligheten att i ett tidigt skede hävda den europeiska konkurrenslagstiftningens tyngd och energiunionens mål. Nu faller ansvaret än tyngre på regeringen att agera.”
Men hur stort hopp ska man sätta till regeringen. Margot Wallström hävdar envist att Sverige inte har några formella möjligheter att stoppa Nord Stream 2, och hon tycks ju inte vilja använda de politiska möjligheterna. Genom att inte ge Nord Stream tillträde till Slite hamn skulle vi kunna åtminstone sätta en käpp i hjulet för projektet, men regeringen svävar på målet även i denna fråga och här på Gotland styrs vi av en rödgrön koalition som plötsligt, i just denna fråga, anlägger ett strikt ekonomiskt perspektiv. Javisst, vi släpper gärna en strategiskt viktig hamn till Gazprom, vars ägare annekterade Krim och använder energimarknaden som ett offensivt utrikespolitiskt verktyg för belöningar och bestraffningar. Gasen stinker kanske, men pengar luktar inte.
För övrigt: På dagens insändarsida publicerar GA en text från fyra ledande politiker från Gotland och Blekinge om hur Nord Stream bör nekas tillträde till svenska hamnar. Läs gärna den också.