Ledare: Fyra stökiga år, dag ett

De borgerliga partierna kunde i går besätta de poster man planerat att inta, huvudsakligen med centerpartister. Centern tycks även i förhållande till ett gott valresultat få ett extra gott utfall.

Den nya ledningen är också generös mot oppositionen – i alla fall den vänstra delen av den. Oppositionsrådet fick tillökning, så att säga.

I gengäld bråkade inte (den vänstra delen) av oppositionen med den nya borgerliga minoritetsregimen. Sverigedemokraterna försökte strula till utnämningen av Inger Harlevi (M) till regionfullmäktiges ordförande och lanserade Bo Björkman (S). Men Bo Björkman och Socialdemokraterna valde att avstå från det erbjudandet.

Hur kommer det sig att SD inte ville ha Inger Harlevi? Delvis handlade det säkert om ett valhänt försök att visa att SD kan ha inflytande med sex mandat och att man kan göra det besvärligt för fullmäktige och regionledningen så länge man blir utfrysta. Men jag misstänker att det kan ha funnits ytterligare en bevekelsegrund, nämligen Inger Harlevis framträdande i Eftermiddag i P4 Gotland för två veckor sedan. Där intervjuades hon om regeringsbildandet i riket och på Gotland och på en fråga om man inte kunde ha förhandlingar med SD svarade hon nej. Och utvecklade med:

– Det är i grunden ett nazistiskt parti.

Den typen av beskyllningar tas sällan väl emot av måltavlan.

Sverigedemokraterna har bruna rötter. Jag har själv skrivit om dem. Det var inte utan skäl som partiet införde ett uniformsförbud för drygt 20 år sedan, när partiet började sina ansträngningar för att reformera sig och bli salongsfähigt. Och än i dag är de bruna stråken inte helt urtvättade. Men att i dag beskriva SD, med 17,53 procent i riksdagsvalet, som ett ”i grunden nazistiskt parti” är helt enkelt inte korrekt. Tyvärr är det en brunmålande retorik som alltför många lånar ut sig till. Den förmörkar verkligheten och förvränger språket. Om man kallar Sverigedemokraterna för nazister, vad ska man då kalla riktiga nazister som Nordiska motståndsrörelsen? Vad ska man kalla den SD-kritiska extremhöger som antirasistiska stiftelsen Expo beskriver så här:

”De övertygade nazisterna menar till och med att partiet är en del av den judiska makten och kallar därför partiet konsekvent för ’sionister’.”

De som Inger Harlevi kallar för nazister kallas alltså för sionister av de verkliga nazisterna.

Under förra mandatperioden var SD odugliga i regionfullmäktige, på gränsen till icke existerande. Jag vet inte hur kapabla Sverigedemokraternas nya ledamöter av fullmäktige är att verkligen ställa till trubbel för den nya borgerliga regionledningen. Ett och annat om hur det ska gå till kommer de att lära sig under mandatperioden, gissar jag. Jag vet heller inte hur ståndaktig den vänstra delen av oppositionen kommer att vara i att inte göra gemensam sak med SD, om exempelvis SD börjar rösta med S/V/MP/Fi eller lägger motioner eller andra förslag som är som utformade för att de ska få S/V/MP/Fi med sig.

Eva Nypelius var efter valet mycket tydlig med att hon aldrig skulle göra sig beroende av SD. Nu leder hon en minoritetskoalition som är mycket beroende av att oppositionen, där SD ingår, inte gör gemensam sak. Har hon brutit sitt löfte? Det är en semantisk fråga. Men jag tror att hon vid upprepade tillfällen kommer att påminnas om att det inte är en majoritet som hon företräder.