Ett fikonlöv är något man skyler något bakom. Antikens statyer hade inga fikonlöv. De kom senare, lägligt placerade, för att dölja de mest upprörande delarna av den nakenhet som inte längre kunde tolereras att vara total.
Nu utrustas Miljöpartiets gamla krav på friår med ett fikonlöv. Kravet är egentligen lika illa utrustat som tidigare. Men nu när både företag och förvaltning har svåra rekryteringsproblem så blir ett ärligt friår alltför provocerande. Ska vi införa friår samtidigt som det talas om att folk behöver jobba till 70 eller ännu längre för att både finansiera och bemanna välfärden?
Så nu talas det om en ”utvecklingsledighet” istället för ett friår, i den utredning som Miljöpartiets gamla partisekreterare Anders Wallner gjort på regeringens uppdrag. Han förklarade i går för TT:
– Den stora skillnaden jämfört med friåret är att det då var möjligt att bara vara ledig, i vårt förslag handlar ledigheten om kompetensutveckling.
Men det känns lite si och så med förutsättningarna för att ”utvecklingsledigheten” ska bli något som skulle kunna beskrivas som en produktiv användning av tiden. Tanken är att det ska skrivas en utvecklingsplan som ska godkännas av Arbetsförmedlingen. Det känns ju inte vattentätt, direkt.
På en direkt fråga om hur det ska garanteras att man gör något vettigt under ledigheten, svarar Anders Wallner Goddag yxskaftigt:
– Ja, syftet med ledigheten är att göra något vettigt. Det är att studera eller kompetensutveckla sig, att göra nya saker.
Utredaren själv bedömer att denna reform kan komma att kosta skattebetalarna upp till tio miljarder kronor om året. Tio miljarder för att hindra efterfrågad arbetskraft att utföra produktivt arbete och för att ge en misslyckad gammal idé ett nytt liv under en ny identitet. Det är hög tid att ge vartenda statsråd fyra friår för kompetensutveckling. För Miljöpartiets del vore det väl bäst om partiet kan besparas även det betungande arbetet i riksdagen.