Det blev ett litet steg fram och ett långt tillbaka för Nordkalk i går, vad beträffar den planerade täkten i Bunge. Först meddelade hovrätten för västra Sverige att Mark- och miljööverdomstolen inte alls är jävig, vilket Svenska botaniska föreningen begärt att få prövat. Därmed kunde Mark- och miljödomstolen inleda sin prövning. Vilket den valde att inte göra. Med hänvisning till att Natura 2000-förslaget kan påverka förutsättningarna, så valde domstolen vilandeförklara målet i väntan på regeringens beslut.
Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets stafettlöpning för att leverera just Gotlands Natura 2000-förslag extra snabbt till regeringen blev därmed, åtminstone så här långt, framgångsrik.
Nu ligger det framstressade förslaget – uttryckligen framtaget utan hänsyn till konsekvenserna – i knät på regeringen. Ett förslag som är mycket mer omfattande än de delar som påverkar just Nordkalk. Att det nu kan åsidosätta tio år av rättslig prövning och slå ut en av Gotlands större privata arbetsgivare är bara en av alla de konsekvenser som man inte har tagit hänsyn till.
Det hade varit oerhört intressant att vara med när regeringen diskuterar Gotlands Natura 2000-förslag. Där finns å ena sidan bland andra miljöminister Åsa Romson. Å den andra (föreställer jag mig) finns näringsminister Mikael Damberg (S) och den gamle Metallbasen Stefan Löfven.
Och vi ska inte glömma bort spöket av Mona Sahlin. Hon var ansvarig miljöminister 2006 när regeringen fattade dåtidens beslut om Natura 2000-områden som lämnade utrymme för stenindustrin på norra Gotland. Hon skrev då, i redovisningen av regeringsbeslutet till Generaldirektoratet för miljö i Bryssel att:
”Det är viktigt att särskilt uppmärksamma den kalk- och cementindustri som finns på norra Gotland. Dessa företag är av mycket stor betydelse för sysselsättningen på ön samt för råvaruförsörjning till bland annat stålindustrin. Det är därför nödvändigt för företagen att kunna få tillgång till mark för brytning av kalk.”
Nu när Mark- och miljödomstolen vilandeförklarat Nordkalks mål så är frågan om Gotlands Natura 2000-områden inte riktigt lika akut längre. Det finns tid för regeringen att noga utreda och utvärdera konsekvenserna av förslagets olika delar. Jag förutsätter att detta kommer att ske. Främst av två skäl.
1. Allting annat vore oanständigt efter en snabb myndighetsprocess där man lämnat de långtgående konsekvenserna därhän.
2. Oavsett utgång så är det angeläget – kanske framför allt för den förlorande sidan nät det gäller Bunge – att det framstår som att regeringen gått grundligt tillväga. (Även om järnkanslern Otto von Bismarcks menade att ”folk mår bäst av att inte veta hur lagar och korv kommer till”.)
Region Gotland kan ändå ha goda möjligheter att göra sin röst hörd. Men den rösten är inte unison längre. Det kritiska remissvaret var enigt. Men de rödgröna som styr Gotland är nu splittrade.
Regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) är angelägen om att jobben beaktas i regeringens prövning och vill vara med och påverka. Regionrådet Isabel Enström (MP) berättar i dagens GA att hon vill ha en nationalpark i Bunge och satsningar på turism.
Jag tror dock inte att regeringens Natura 2000-beslut har någon avgörande inverkan på just besöksnäringens utsikter på ön.