Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka när Region Gotland började förbereda för dubbel markanvisning – en tävling där de deltagande bolag som vill bygga i Visby även måste bygga i Klintehamn eller på Hemse. Jag såg potentiella värden i upplägget men också möjliga problem, när jag kommenterade planerna i november i fjol.
Men på åtminstone en punkt har mina farhågor kommit på skam. Det oroade mig att markanvisningen skulle ske på en bostadsmarknad som verkade vara vikande, åtminstone på fastlandet. Var det då inte stor risk för att försiktiga byggbolag skulle dra öronen åt sig om de kände tveksamhet inför delar av projektet? Riskerade man inte att få en markanvisningstävling utan intressenter?
Men så blev det alltså inte. Som GA skrev om i går så har fem byggbolag visat intresse och tre av dem har beslutat att verkligen deltaga. Och regionstyrelsen meddelade i går vilket företag som utsetts markanvisningstävlingens vinnare. Österleds Fastighets AB.
Det kan naturligtvis tillstöta andra problem i framtiden. Exempelvis kan det visa sig svårare än vinnaren tror, att få avsättningen för relativt dyra hyreslägenheter i Hemse och Klintehamn. Det kan i så fall bli en dyr felkalkylering. Men det är också ett problem primärt för företaget och inte för Region Gotland.
Men om Regionen tänker sig att göra liknande upplägg i framtiden, så är det naturligtvis viktigt att detta som är något av ett pilotprojekt faller väl ut inte bara för Regionen utan också för byggbolaget. Förhoppningsvis har Österleds Fastighets AB gjort en korrekt bedömning.
Något snabbt svar kommer vi inte att få på detta. Husen måste byggas innan lägenheterna kan hyras ut. Medan vi väntar tycker jag att Regionen också ska utvärdera den genomförda markanvisningstävlingen även ur några andra aspekter. Innebar den exempelvis att Regionen fick sämre betalt för marken än man fått om man förfarit på ett traditionellt sätt? Om ja, hur stor är i så fall skillnaden?
Det är ju möjligt att man anser det värt priset, för att man ska få till stånd nya hyresrätter på landsbygden. Men för att kunna bedöma det måste man ju först veta vad priset är.