Åsa Regnér, som är den minister som har samordningsansvaret inom regeringen för frågan om utsatta EU-medborgare, skrev i går på DN Debatt tillsammans med Martin Valfridsson, som är nationell samordnare i samma fråga.
Debattartikeln kan vara en signal om att regeringen äntligen är på väg att ta tag i tiggerifrågan.
Regnér argumenterade, i kort sammanfattning, för att lösningen på de problem som orsakar tiggeri i Sverige i första hand finns i Rumänien och Bulgarien. De två länder från vilka de flesta tiggande EU-migranter huvudsakligen kommer.
Debattartikeln lovordade svenskarnas generositet mot tiggarna men konstaterade också att:
”Vi vill understryka att det finns alternativ till att ge till behövande i Sverige och istället stödja uppbyggnaden lokalt för utsatta människor i Rumänien och Bulgarien.”
I klartext innebär det att det är bättre att ge pengar till hjälporganisationer än till tiggare, eftersom pengar till tiggare cementerar långsiktigt destruktiva förhållanden.
”Låt oss fortsätta ge pengar och berätta för våra barn att det är viktigt att hjälpa den utsatta människan. Men låt oss göra det på ett sätt som leder till verklig varaktig förändring.”
Regnér och Valfridsson skrev dessutom om hur man i Sverige bör motverka olagliga bosättningar och exploatering av utsatta personer, samtidigt som man inom EU ska samverka för att förbättra levnadsvillkoren och motverka utanförskapet i de tiggande EU-migranternas hemländer.
Jag hoppas att Åsa Regnérs debattartikel hälsas med större välvilja och ärlighet än hon själv visade ett moderat förslag i april. Då föreslog Moderaterna bland annat ett förbud mot organiserat tiggeri och att illegala boplatser inte skulle få permanentas. Då välkomnade först Åsa Regnér Moderaternas förslag, som hon kallade för ”intressanta”. Men sedan ändrade hon sig. Och skrev på DN Debatt om hur ”Moderaterna fiskar i grumliga vatten”.
Nu återanvänder hon själv delar av Moderaternas förslag när hon bland annat föreslår:
”Tydligare regler och åtgärder i Sverige för att motverka olovliga bosättningar...”
Det finns en tendens i svensk debatt, från somliga, att demonisera sina motståndare även när det är helt obefogat. Det är befogat att reagera med kraft exempelvis mot Sverigedemokrater som skriver i sociala medier om hur de vill ställa sig på Öresundsbron med en kulspruta.
Det är inte befogat att kalla meningsmotståndare för hjärtlösa eller illasinnade, när de försöker hitta medmänskliga och fungerande lösningar på svåra och sammansatta samhällsproblem. Där de mest lättköpta och välmenande ”lösningarna” i själva verket är skadliga.
I en replik på Regnérs artikel skrev under gårdagen prästen Anna Karin Hammar att Regnérs artikel var ”ovärdig”.
”Det är skadligt att inte följa sitt hjärta.”
Jo, hjärtat måste vara med. Men bara hjärta räcker inte för att bygga en fungerande samhällskropp. Det krävs mer än så.