Region Gotlands medarbetarenkät är något av ett mysterium. Hur kan det komma sig att 9 av 10 är motiverade i sitt arbete och att 8 av 10 tycker att det är kul att gå till jobbet, när 5 av 10 samtidigt inte skulle rekommendera regionen som arbetsplats till en vän?
Det innebär att många har svarat att de tycker att det är kul att gå till ett jobb de tycker är viktigt, men de skulle ändå avråda personer de bryr sig om bli kollegor.
Jag försöker resonera mig fram till andra som skulle kunna tänka så. Vad finns det för grupper som ägnar sig åt något som de personligen finner meningsfullt och njutbart, utan att de vill rekommendera sysselsättningen? Rökare kanske? Sektmedlemmar som anar att något är ruttet men själva vågar och vill de inte lämna gemenskapen?
Jag tvingas ge upp den tankegången. Det skenbart motsägelsefulla resultatet kan inte få en förklaring den vägen.
Det finns en avgrund i undersökningen, som mer än väl rymmer en förklaring. Allra tydligast blir det inom hälso- och sjukvårdsförvaltningens domäner. De allra flesta finner arbetet meningsfullt och de går med glädje till arbetet, vilket tyder på att det trivs med sina arbetskamrater. Men bara kring en av sex, 17 procent, ställer sig positiva när de får frågan: "Tycker du att förvaltningen leds bra av förvaltningsledningen?"
Då ingår ändå även ledningen och mellancheferna bland de tillfrågade. Och de är av någon anledning mer positivt inställda till förvaltningsledningen än övriga. Om cheferna plockades bort ur undersökningen skulle förtroendeklyftans fulla vidd inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen framstå än tydligare.
Det är naturligtvis ett oerhört bekymmersamt läge. Många upplever tydligen de närmaste arbetskamraterna som en liten rationell och sympatisk vrå i en dysfunktionell organisation saboterad av ledningen. Till och med goda förändringar kan bli svåra att förankra, när det brister så allvarligt i relationen mellan ledning och ledda.
Hur vänder man negativa erfarenheter och förväntningar till positiva? Med stora svårigheter och stort tålamod och medvetenhet om att ett felsteg framåt kan leda två steg bakåt.
Men hur ska ledningen kunna bli bättre när den redan tycker att den är bra? Kanske är det där man måste börja nysta.