Stockholm vill avvakta med att släppa in Gotland i en storregion. Gotland vill in redan 2019. Detta har framgått bland annat av en artikel i GA i går.
Jag vet att regionfrågan sällan väcker några slumrande folkstormar. Men är det inte märkligt att Gotland är berett att ge upp sin omhuldade och mödosamt förvärvade ställning som en självständig region? Och nästan helt utan åthävor.
Mycket lite har gjorts för att förankra denna plan – Gotland som en del av Stockholmsregionen – i folkopinionen.
I den mån det alls har förekommit någon debatt där Regionens förtroendevalda partipolitiker har deltagit, så har det huvudsakligen gjorts utanför offentlighetens ljus. Och det är först i offentlighetens ljus som argumenten verkligen prövas.
Det märks när regionstyrelsens ordförande Björn Jansson skrivit om regionfrågan. Kanske tyckte hans parti- och koalitionskamrater att hans resonemang verkade ha substans. Men i offentlighetens ljus blir hans argument helt genomskinliga, vilket jag skrev om i en ledare 30 maj.
Föreställningarna om vad Gotland ska vinna på att ingå i en storregion med Sveriges högsta landstingsskatt är höljda i ett formlöst töcken. Vilka förutsättningar är det som i grunden ska förändras om Gotland blir en del av en storregion? För hur det än blir med den saken så kommer Gotland att förbli en ö med speciella förutsättningar och färje- och flygförbindelser som inte ens i närheten av fullt ut låter oss bli del av en större region.
Även om vi skickar beslutanderätten till en högre nivå så måste lösningarna på våra problem vara avpassade just för oss. Är det högre sannolikhet att det blir så, när vi inte själva fattar besluten längre? Knappast.
Det område där man möjligen kan se vinster i en samordning med huvudstadsregionen är sjukvården. Men inte vet vi nu vad det skulle innebära för Gotland. Att redan nu ta ställning för att Gotland ska bli en del av en stockholmsk storregion är att köpa grisen i säcken.
Är det en känsla av otillräcklighet och ovärdighet som får Region Gotlands ledande politiker att söka skydd i en storregion? Ja, i så fall kan väl regionfrågan fungera som något av en bekräftelse på att Region Gotland inte är uppgiften vuxen. Regionen kan inte ens avhända sig sin egen ställning under politiskt och demokratiskt värdiga former. Ja, det enda man tycks oroa sig för att det inte tycks kunna gå snabbt nog.