Jag tycker inte att man kan säga att det uppstår en ny balans i regionfullmäktige, efter att Sverigedemokraternas grupp har splittrats och ett par ledamöter har lämnat partiet. Däremot uppstår det en ny obalans som gör att antalet tillfällen minskar, då Sverigedemokraternas kvarvarande ledamöter avgör utslaget. Beroende på hur de förvildade ledamöterna faktiskt agerar, så kan minskningen bli radikal eller till och med total. De säger att de ämnar rösta med Moderaterna. Men det vet man ju inte i förväg, varför vi fått en ny obalans.
Som framgår på nyhetsplats i dagens GA så tycks de tre största partiernas främsta företrädare vara överens om att utsikterna ökar för den styrande borgerliga minoriteten att få igenom sin politik. Det tror jag är en korrekt bedömning. Det är klart att Sverigedemokraternas inflytande minskar, främst i fullmäktige som är det högsta beslutande organet.
Däremot förstår jag inte varför regionstyrelsens ordförande Eva Nypelius tycks ha bestämt sig för att behandla dessa politiska vildar som utomjordingar som man inte kan kommunicera och resonera med. Hon välkomnar om de röstar med de borgerliga. Men hon tycks inte vara beredd att göra någonting för att påverka eller ens utröna om man kan räkna med deras stöd i olika frågor.
Jag tyckte det var en dålig idé att frysa ut Sverigedemokraterna så till den grad att utslaget av varje votering hotade att bli en överraskning. Det är inte ett bra sätt att styra en region med en minoritetsregim. Men tydligen sträcker sig beröringsskräcken så långt att den inte går över ens när ledamöter som har tillhört Sverigedemokraterna separerar sig från dem. Finns det en inkubationstid, så att man kan räkna ut hur lång tid potentiellt pestsmittade före detta sverigedemokrater måste sitta i karantän innan smittorisken försvinner?
Om Sverigedemokraterna vill bevara goda, gamla svenska värderingar så vore det nog bra om de här på Gotland började med internutbildningar i hyfs och god ton, speciellt gentemot kvinnor. Det är inget gott betyg när Tina Benthammar lämnar SD med orden (till Helagotland):
– Jag kan inte stå bakom ett parti med en sådan värdegrund och en sådan befängd kvinnosyn. Jag har hört fördomarna om hur de behandlar kvinnor och partikamrater, men jag ville inte tro dem. Nu kan jag bekräfta dem helt och hållet.