Jag har lite kluvna känslor inför försvarsuppgörelsen mellan regeringen och Alliansen (minus Folkpartiet).
Å ena sidan tycker jag att ett tillskott på 10,2 miljarder över fem år är otillräckligt. Det anser antagligen även ÖB Sverker Göransson, eftersom han ansett sig behöva ett dubbelt så stort tillskott för att förverkliga 2009 års försvarsreform, eller åtminstone täcka upp för de allra allvarligaste bristerna.
Anser man dessutom (som jag) att 2009 års försvarsreform från början är helt otillräcklig så... Ja, ni förstår. Jag hade önskat en satsning på försvaret av en helt annan dignitet, speciellt i rådande säkerhetspolitiska läge. Så jag förstår verkligen varför Folkpartiet valde att ställa sig vid sidan av.
Å andra sidan är Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt missnöjd. Han ”tycker att det är synd att regeringen har fått ge efter så mycket till de borgerliga och lägga så mycket mer pengar till försvaret”. Och 10,2 miljarder är en större satsning än den väntade. Så uppgörelsen kunde faktiskt ha varit ännu sämre.
Men hur illa är det? För den som till äventyrs fortfarande har några illusioner om Sveriges försvarsförmåga så skulle jag rekommendera det program från SVT:s Dokument inifrån som sändes i veckan. Med titeln ”Vad hände med försvaret?” Det kan ses på SVT Play.
Där får man en mycket pedagogisk förklaring till hur det svenska försvaret över ett par decennier kunde reduceras till en spillra av sitt forna omfång. Och de världshändelser och de politiska överväganden som skapade den situation där detta kunde hända.
Man får se lite av Gotland också, när soldater ska försöka göra några av de stridsvagnar som står i ett garage på Gotland körklara. Sverige har i dag 120 stridsvagnar, men vi har bara besättningar till omkring en tredjedel av dem.
Programmet besöker också Sveriges samlade artilleri. Fyra pjäser i Boden. Hundra mil från Stockholm och ännu längre från Gotland.
ÖB Sverker Göransson vållade för några år sedan stor uppståndelse när han talade om Sveriges försvar som ett enveckasförsvar. Men vi är minst fem år ifrån att ha den kapaciteten. Ännu längre med gårdagens försvarsuppgörelse. I dag finns det skäl att undra om Sverige alls har någon förmåga att försvara territoriet. På ett par decennier har Sverige förvandlats från en relativt stark försvarsmakt till ett territorium som det kommer att bli kapplöpning om, vid ett allvarligt krisläge i Östersjöområdet.
Socialdemokraterna hade makten vid det allra mest ödesdigra försvarsbeslutet 2004, då vi i princip gav upp ambitionen att ha förmågan att kunna försvara det svenska territoriet. Men när det gäller försvaret så var de åtta åren under regeringen Reinfeldt verkligen inte heller något att yvas över. Tvärt om.
Alla har del i skulden för försvarets nuvarande brister. Och gårdagens uppgörelse börjar inte ens sona dessa synder.
Så jag har lite kluvna känslor inför den. Jag vet inte om man ska vara arg eller uppgiven. Eller både och.