På nyhetsplats i dagens GA kan man läsa om Regionens nya restriktiva regler för nyanställningar. Detta med anledning av Regionens utsatta ekonomiska läge. Det finns en personalkategori som man, åtminstone hittills, inte alls har hållit igen på. Och det är just informatörerna. Regionen har en informationschef i form av Ulrika Holm. Ledningskontoret, hälso- och sjukvårdsförvaltningen, utbildningsförvaltningen, social- och omsorgsförvaltningen och tekniska förvaltningen har egna informatörer med uppgift att kommunicera externt. På senare tid har nyskapade informatörsfunktioner även knutits till kultur- och fritidsförvaltningen och samhällsbyggnadsförvaltningen.
När social- och omsorgsförvaltningens informatör skulle pensioneras – övervägde man då att se om man kunde lösa informatörernas uppgifter inom ramen för befintlig bemanning? Vet inte. Men tjänsten har i alla fall utlysts.
För den interna kommunikationen finns det för övrigt en egen infogrupp.
Det är inget exklusivt gotländskt fenomen. Dagens Samhälle skrev i fjol sommar om vad som hade hänt under de senaste tio åren. Mediehusen hade minskat redaktionerna med 25 procent, samtidigt som antalet kommunala kommunikatörer ökat med 106 procent. Göteborgs stad ”ledde” då ligan med 145 kommunikatörer, före Stockholm med 93.
Jag är naturligtvis part i målet, men jag tycker att det är en olycklig situation när informatörerna blir fler än journalisterna. Vilket, beroende på hur man räknar, redan har hänt.
Jag skrev för precis en vecka sedan om hur verksamheter och ledningsfunktioner nära beslutsfattarna blir sedda och tenderar att växa i antal anställda. Medan verksamheter långt från beslutsfattarna – de verksamheter där de faktiska tjänsterna utförs – inte har samma täta och ”givande” relation med makten.
Jag skulle vilja påstå att utvecklingen för kommunala informatörer är ett så gott som perfekt exempel på detta. Informatörerna jobbar nära och tillsammans med både den politiska ledningen och de högsta tjänstemännen.
Informatörerna i kommunerna blir fler och fler av precis samma skäl som antalet pressekreterare och liknande inom regeringskansliet och departementen formligen exploderat.
Jag har inget principiellt, professionellt eller personligt emot informatörer som företeelse. Men det ska bli intressant hur den delen av Regionens verksamhet utvecklas under den kärva tiden framöver.