I fredags skrev GA om flyttkarusellen inom Regionen. Om kultur- och fritidsförvaltningens flytt från Lövsta till Björkanderska och nu till Visborg. Om hur man nu flyttar runt olika förvaltningar på Visborg för att alla ska få plats. Om hur Björkanderska tidigare stod tomt och nu ska stå tomt igen. Om hur Lövsta fortfarande står tomt sedan ett år.
Vidare berättades att Regionen betalar 31,8 miljoner om året i hyra för kasernerna på Visborg. Det är inte helt jämförbart men sommaren 2006 sålde Regionen sina fastigheter i innerstaden till Peab för 46 miljoner, utan mäklare och utan anbud. Det är skillnad på Visborg och innerstadsfastigheterna. Men det är också skillnad på att äga och att hyra.
Regionledningen har gjort sig och sina förvaltningar till hyresgäster. Man har även sålt fastigheter där Regionen bedriver verksamheter som äldrevård, för att frigöra pengar. Samtidigt som Regionen i andra sammanhang har gjort sig till hyresvärd, som i Nimbus gamla båtfabrik i Visby. Ibland med mindre gott resultat. Som i Nimbus gamla båtfabrik i Visby. Just den fastigheten är nu under försäljning. Den försäljningen borde väl åtminstone genomföras enligt alla konstens regler, med det sista halvårets dåliga erfarenheter i färskt minne.
Om fastighetsförvaltningen inte ter sig vidare rationell, så gäller det även flyttkarusellen. Någon har säkert tänkt till inför varje förändring. Men när man sedan ändrar sig och tänker om, och flyttar om förvaltningar som om det vore pjäser på ett spelbord, så för det ju med sig både kostnader, besvär och distraktioner. Som i sin tur får konsekvenser för verksamheten.
Flyttar kan för all del få med sig goda konsekvenser också, när man tvingas rensa bland allt som anhopat sig över åren. Det märkte jag om inte annat häromåret när tidningen flyttade från Broväg till just Visborg. Men flytta en gång om året? Nej, det vill jag inte vara med om. Och speciellt inte som ett hjälplöst föremål för nyckfulla beslut fattade av någon annan.